Jag trampar på som en geobastard

En blytyngd är borta. Ett måste utan glädje. Märkligt hur fokuserad lite sorg kan göra en, även om det bara är sorgen över en bloggs död. Rest in fucking peace Terra. Rest. Din död är skönhet. Likaså gäller det Ghost. Jag trodde att ventilationen av irritation skulle kännas bra, men det gav mer ångest än glädje i slutändan. Nihonshu kvarlever. Att skriva om filmer, musik och böcker plågar mig på intet sätt.

Nu ska fokus och liv trampa vidare mot ett år av tuffa utmaningar. Jag bara bedrar mig själv om jag inte skulle säga att jag inte är orolig över masterskurserna som väntar mig framöver. Denna blogg ska bli min lilla ventilation för studieångest och livsbekymmer. Jag behöver kunna skriva. Vissa poster kommer vara öppna, andra stängda och lösenordsskyddade så att ett litet fåtal läsare som jag hyser förtroende för blir de enda som får ta del.

Annonser
Det här inlägget postades i Personligt, Studierna. Bokmärk permalänken.