A(H1N1) vs Calici – jag vet vad jag fruktar mest!

Det är ju tämligen individuellt hur sjuka vi blir av olika sjukdomar. Det beror dels på hur tåligt och starkt immunförsvar man har, men även på hur mycket man exponerats av ett virus/bakterie. Det är nämligen inte så enkelt som att man blir ”lika sjuk, oavsett hur mycket och länge man fått i sig något”. Utan det ÄR mycket värre att hångla med den som har halsfluss än det är att få en hostning i ansiktet av den samme. Du lär troligen bli sjuk bägge ggr, men allt talar för att du kommer bli rejält mycket mer sjuk av hånglet för du får i dig så oerhört mycket mer av viruset på en och samma gång. Så här är det såklart inte med alla virussjukdomar, får man tex HIV så får man och då är dosen mig veteligen inte avgörande på samma sätt som det är om man exponeras/utsätts för ett influensavirus.

Vinterkräksjukan är på väg och jag är nervös – för gudars skymning vad det gjorde mig sjuk för två år sen. Jag kan inte nog understryka hur oskoj det var att spy, oavsbrutet en gång i halvtimmen en hel 10timmarsperiod. Jag har aldrig varit så matt i hela mitt liv. Aldrig haft så ont  i min kropp av träningsvärk. Aldrig känt mig så ynklig. Jag VET nu hur det känns att springa ett maratonlopp med 30 kgs packning på ryggen i motvind utan att ha gjort det. Jag vill verkligen inte någonsin göra det igen. Jag har hellre 40 graders feber och lunginflammation likt svinflunsan bjudit många på (så som jag hade när jag blev helt löjligt sjuk i den rätt elakt starka influensen som gick 2004-2005).  Den flunsan som dödade tusentals svenskar, tillskillnad från the big bad wolf, svininfluensan, som dödat ett 20tal.

Och nej, det är inte vaccinet som skyddat folk, för uppsakttningsvis har ca en halv miljon svenskar har haft svininfluensan (Har sett läkare tala om en miljon också, men någonstans mellan 500 000 och en miljon är väl sanningen då. Och man får inte glömma bort att bara dryga promillen besöker läkare vid influensasymptom, vilket är klokt eftersom det är meningslöst oftast, men samtidigt gör det alltid statistik svårt).

En sak får man säga om svininfluensans farlighet och det är att den är ohyggligt smittsam, vilket också bekräftas när man läser på om den. En av de mest smittsamma influensastammar som funnits i modern tid. Men den är faktiskt inte så dödlig trots detta.

20 döda på en halv miljon ÄR lite i jämförelse med andra vanliga anonyma säsongsinfluensor. Svininfluensan ÄR en måhända lömsk influensa som kan göra annars friska unga sjuka som fan (i teorin, i praktiken hade de flesta som dog i Sverige under 2009 immunförsvarsnedsättning), men den är på intet sätt dödligare hur man än räknar. Tvärtom. Cold facts.

I Danmark och Norge ser vi samma siffror. Proportionerna på hysterin och sjukdomens verkliga förlopp har alltså inte hängt samman. Det har inget med konspirationer att göra, det har med hur vissa saker i vårt mediala informationssamhälle tenderar att bli förstorade ur proportion. Folk har alltid gapat, men idag kan gapande, om det får fotfäste leda till överdrifter. Visst är det bra att folk vaccineras, men den som inte reagerar över siffran 20 döda mot 2000 i vanliga fall är fan korkad och tänker inte kritiskt eller skeptiskt. Man kan bli rätt matt på skeptiker som ska avfärda all kritik mot influensavaccinationen som att vara hemmahörande i samma bytta. Alla vi som är kritiska mot influensahysterin är inte det för att vi tror att det finns en stor konspiration bakom. Vissa av oss är det för att vi kan räkna och se proportioner.

Jag är hursomhelst betydigt mer skraj för en ny omgång calici-virus än jag är för svinflunsan. För jag har som sagt haft de elaka svinflunsasymptomen en gång i mitt liv med hög feber, sängliggande i en vecka och lunginflammation, öroninflammation och allt möjligt skit som bonus efteråt. Det var riktigt jävla jobbigt, bland det värsta jag har varit med om, men inte lika jobbigt som att skita ner sig själv, inte kunna äta en partikel föda på 2 dygn, inte få sova något sammanhängande på 3 dygn, och inte kunna andas pga träningsvärk. Det var intensivare och värre för mig rent symptommässigt även om det var i stort helt ofarligt eftersom jag var ung nog att tåla den sjukt rejäla uttorkning jag drabbades av. Jag har för mig att förutom att en och annan hjärtsjuk inte orkar med att kräkas, så är det uttorkning som är det enda farliga för svaga individer vad gäller Calici.

Fara eller inte fara. Calici still hurts like a bitch. Iaf när jag fick det.

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Medicin, hälsa & psykologi, Personligt. Bokmärk permalänken.