Folkmordsöverdrifter

När jag läste historia vid universitetet så var det här med folkmord alltid en intressant fråga som kom upp i många delkurser. Inte bara för att det är hemskt, men framförallt för att det är ett politiskt instrument för både höger och vänstergrupper att tala om. Dvs ett utmärkt exempel på när källkritik behövs. Det är också av förståeliga skäl ett ämne som många historiker skyr. Tillsammans med religionshistoria (seriös sådan ur ett helt vetenskapligt perspektiv) är folkmord nog det känsligaste man kan forska kring inom historia. Man kommer oundvikligen trampa på tår. Det innebär att bara två typer av historiker ger sig på det – de som är väldigt seriösa och svårpåverkade, och de som har väldigt mycket åsikter om det redan från början. Vilket innebär att det finns väldigt lite god forskning om det. Sen är det rätt svårt att forska om av rent praktiska skäl då det ofta sker utan att man har alla lik att räkna så att säga.

Jag har läst både arkeologi och historia – historia som vetenskap lärde mig en massa kring källkritik kring källor (det är allt det ämnet handlar om i princip och inte alls årtalsinlärning), arkeologin lärde mig källkritik kring mina egna motiv eftersom det inte finns några andra källor att kritisera på samma sätt. Det är väldigt lätt att bli relativistisk när man har utsatts för dessa ämnen (och därtill att jag läst sociologi), att tro att inga sanningar kan nås alls. Men, som tur är föll jag inte helt ner i det postmoderna träsket. Jag vill tro att jag istället fick med mig det bästa av det i min ryggsäck (avd skryt)

Högern överdriver ofta antalet döda i socialistiska nationer. Länder som Sovjet, Kina, Nordkorea, med verkligen miljontals döda på sina samveten tillskrivs ofta och gärna några döda till när en högerdebattör ska kritisera socialism/kommunism. Det slinker gärna in en nolla extra lite för ofta för att det ska vara bra. Ett av de länder som ofta rent procentuellt tillskrivs mest påhittade siffror är den totalitära regimen i 70-80talets Kambodja, där någonstans i ordningen 400 000-800 000 döda istället blir 4 miljoner i väldigt många officiella sammanhang. Det är såklart fortfarande fråga om folkmord, men inte lika mycket. Rätt ska vara rätt eller hur?

På samma sätt fungerar också vänstern, eller nästan ännu värre, för här allierar man sig väldigt ofta med rörelser som idag är extremt ideologiska inom ursprungsbefolkningar kring siffror som är totalt tagna ur luften.

Det är väldigt lätt för vänstermänniskor att se att folk som flytt Kina kan överdriva antalet som dog pga Mao av ideologiska skäl. Samtidigt är man tydligen helt blind för att det dubbla källkritiska problem som 100 miljoner döda av ursprungsbefolkningen på de amerikanska kontinenterna innebär. Dels har vi starkt politiskt drivna grupper av ursprungsbefolkningen som verkligen inte vill annat än förstora sitt historiska lidande (och det är jättesvårt att kritisera dem och överleva akademiskt/politiskt pga en mur av politisk korrekthet som stoppar upp all kritik).

Den som inte ser det, är fanimig dum i skallen. Lägg därtill att de som sen i väst först bejakar dessa siffror är de som också hatar västvärldens kapitalistiska historia allra mest redan från början. Det är inte svårt att föreställa sig att någon som hatar något, har mycket lättare att acceptera fel i detta, än någon som gillar det. Eller hur?

Så när man dels köper 100 miljoner som en fullt acceptabel siffra för antalet döda, sen struntar i källkritiken både kring källan, och kring sin egen uppenbart kolonialism-ogillande värdegrund, då är man verkligen ett offer för ren pseudovetenskap. Den verkliga siffran är såklart inte liten den heller, men till att börja med vet alla som kan något om historia att den är en beräkning utifrån vad vi känner till om den demografiska miljön. Siffror som ger oss någonstans mellan 2-30 miljoner döda.

Jag talar nu inte rent allmänt om detta heller, utan bloggaren och professorn i biologi som driver bloggen ”biology and politics” är den jag specifikt tänker på. En påstagligt vänsterideologisk bloggare som inte borde tala om hur politiskt styrda folk på högern är när de diskuterar indianerna, när han själv vadar i ideologisk smörja upp till halsen iom att han tror på en fullständigt påhittad fantasisiffra om folkmord på 100 miljoner.

Att sen inte nämna tydligt att 95% av de som dog i Amerika dog av sjukdomar som vi hade med oss är också ett medvetet drag utan det nämner han bara i förbifarten som en av många andra anledningar. Ohederligt, men inte förvånansvärt av någon som skriver rena politiska manifest snarare än objektiva skildringar av vår historia. Det skulle inte förvåna mig om han är så konspiratoriskt lagd att han påstår att vi medvetet spred sjukdomarna. Den tolkningen är rätt vanlig bland folk som ropar 100 miljoner. Men det återstår väl att se vad han säger.

Så nej herr professor Erik Svensson, det är ingen vidare bra bloggpost du har skrivit om folkmordet på indianer, eftersom du valde att förstora vissa saker och förminska andra – precis som folk styrda av politiska motiv alltid gör.

Annonser
Det här inlägget postades i Historia & arkeologi, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Folkmordsöverdrifter

  1. Erik Svensson skriver:

    Jag accepterar många av punkterna i ditt resonemang ovan, och det är möjligt att du har rätt i att siffran 100 miljoner är felaktig, eller överdriven, precis som högerdebattörer överdrivit dödsssiffrorna från Kambodja, Kina eller Sovjet.

    Dock så kvarstår fortfarande problemen med vad som ska räknas som ”folkmord”. Du verkar inte acceptera att sjukdomar som dödade indianerna inte ska räknas som folkmord, eftersom det inte var avsiktligt från kolonisatörernas sida. Gott så. Men innebär inte detta att du också måste rejält skruva ner siffrorna från Sovjet, Kina och Kambodja också?

    Jag tror inte att det var Stalins, Maos eller Pol Pots AVSIKT att låta folk svälta ihjäl av brist på mat. Ändå anger högerdebattörer ofta antalet döda i svält som del av folkmordet i Kambodja. De allra flesta av de 1.9 miljoner (?) som ofta lyfts fram i folkmordet i Kambodja blev ju inte ihjälskjutna eller torterade, utan dog av svält eller p. g. a. för hög barnadödlighet. Jag tror inte att Pol Pot, hur brutal härskare han var, SYFTADE till att det skulle bli svält i Kambodja så att folk skulle dö, han behövde all arbetskraft han kunde få.

  2. Daniel skriver:

    Erik: Om vi räknar folkmord som ansvarig för andras död, då kan vi mycket väl räkna i princip hur mycket som helst på vem som helst. Jag tycker nog därför att åtminstone en viss portion av medvetenhet måste finnas bakom konsekvenserna för att det ska räknas som folkmord. Mord är ju per definition ett medvetet dödande av en person, då bör folkmord vara det samma fast med hela folkgrupper eller hur?

    Och jag tror nog allt att Mao, Stalin och Pol Pot var tämligen mycket mer medvetna om konsekvenserna av deras agerande än kolonialherrarna (som är hundratals olika personer under hundratals år, dvs inte en enskild individ på något sätt), inte minst för att vi rör oss i ”modern” tid med ”modern” informationsspridning.

    Det är som jag ser det mycket värre att skicka in 12 miljoner människor i ugnar eller ställa dem framför arkebuseringspatruller än det är att låta 12 miljoner människor svälta ihjäl av likgiltighet och det är mycket värre att låta 12 miljoner människor svälta ihjäl än det är att omedvetet smitta dem med sjukdomar som tar död på dem. Dvs vi kan gradera dödande trots allt. Folk vill gärna ha att likgiltighet är värre än medvetenhet – jag håller verkligen inte med. Det är jättelätt att blunda eller strunta i något, mycket svårare att själv trycka av avtryckaren. Det är mest naiv semantik att påstå att folk som blundar för något är lika hemska som de som utför något.

    I princip skulle jag kunna argumentera för att folkmordet på ursprungsbefolkningen i Amerika till stort var en olycka eftersom den skedde med smittorna. (Utan att för den delen på något sätt påstå att folk var änglar som inte skulle kunna tänka sig döda för att få mark och makt i amerika.)

    Det där med olycka kan jag inte säga om Mao, som medvetet, trots varningar och information, ställde till det med jordbrukspolitik som gjorde att det inte fanns mat för miljoner. Han är ensam om beslutet och får reda på vad som händer troligen. Det finns i värsta fall en konspiration som håller det dolt för honom, men det finns iaf vetskap om vad som händer. Det kan man inte säga om 500 års kolonialism på samma sätt. Där finns inga enskilda skurkar eller medvetenhet om konsekvensernas storlek på samma sätt. Det är för vagt att kalla kolonialismen för ett folkmord. Folk dog i miljoner, men bara i olika enskilda händelser är det folkmord, inte som helhet.

  3. Erik Svensson skriver:

    Jag håller återigen, i princip, med dig om mycket av det du säger, i synnerhet vad gäller att det är svårt att peka ut en enskild skyldig vad gäller 500 års av kolonialism. Det gör att man får ägna sig åt systemkritik, snarare än personkritik, när man kritiserar kolonialismen. Det var inte Christopher Columbus fel att det senare begicks övergrepp mot indianerna i Nord- och Sydamerika.

    Men jag menar nog att du gör samma misstag för Mao, Pol Pot, Stalin och de diktaturer som de ledde. Det var knappast dessa ledare ensamma, som var ansvariga för att det gick fel, precis som det inte var Hitlers fel ensam med judeutrotningen. Diktatorer styr sällan ensamma utan har massor av villiga medhjälpare, ibland rentav en befolkningen. Din alltför extrema fokusering vid ledare som Mao gör, intressant nog, att din systemkritik riskerar att komma i skymundan. Om Mao var ensam ansvarig för den misslyckade jordbrukspolitiken, vilket du påstår, är det då verkligen rimligt att skylla dödandet på ”kommunismen” i stort, eller de välmenande partimedlemmar som arbetade för det som de var övertygade om var rätt?

    Sedan kanske du har rätt i att det finns en gradering av dödandet, att det beror på HUR folk dog, och att man inte kan bara räkna offer. Det leder dock till en del intressanta frågor, rentav besvärliga frågor för dig. Är det då rimligt att hävda att ”kommunism och nazism är lika onda”, som många högerdebattörer gör, med någon trovärdighet? Nazisterna hade utrotningsläger som SYFTADE till att döda miljoner judar, det hade varken Mao eller Stalin. Stalin hade arbetsläger (”Gulag”), men dessa syftade till straffarbete – inte primärt till att utrota hela folkgrupper. De dog i lägren s. a. s. som en bi-effekt av dålig mat och hårt arbete – inte för att de gasades ihjäl som del av ett industriellt utrotningsprogram.

    Jag kan inte tolka dig annat än att du nu, i logikens namn, då håller med mig om att kommunism och nazism INTE är lika onda kålsuparteorier, utan att det finns en kvalitativ skillnad i ondska: nazismen är en ideologi som bygger på utrotandet av hela folkgrupper (judarna), kommunismen är inte det. Om man ska följa din logik ovan att det är värre att gasa ihjäl folk än att låta dem svälta ihjäl.

    Och så vill jag fortfarande hävda att jag inte tror att Mao ville att folk skulle svälta ihjäl. Jag är helt övertygad om att hans jordbrukspolitik skulle fungera, och han hade stort behov av arbetskraft. Varför skulle han, Stalin eller Pol Pot vara så irratiionella så att de lät folk svälta ihjäl medvetet, när de behövde all arbetskraft de kunde få? Jag tror att de var tämligen rationella, om än fruktansvärt brutala, härskare som verkligen trodde på sina projekt. Och de var inte ensamt ansvariga för det som hände, precis som kolonisatörerna av Amerika var många och att det är svårt att peka ut enskilda skurkar. Mao hade t. ex. stöd av miljontals fattiga bönder i sin politik gentemot storbönderna.

  4. Daniel skriver:

    Jag har tidsbrist nu när och kommer inte svara på allt det du skrev. Men jag kan ge min syn på kommunism vs nazism.

    Du säger att nazism är en ideologi som bygger på utrotandet av judar, medans kommunism inte bygger på något liknande utan där har utrotandet snarare bara blivit en konsekvens.

    Jag håller inte med alls. Nazism är förvisso ingen gullungeideologi, men den bygger inte alls på utrotandet av folkgrupper – det är ”bara” en konsekvens som blev ofrånkomlig av det hat den byggde upp med sin realpolitik. På samma sätt är massmorden på folk i kommunistiska regimer en konsekvens av att man har en ideologi som inte tål kritik och därmed måste göra sig av med kritikerna. Och därtill, dess bulldozer-ekonomi fungerar inte mer än slumpmässigt, så folk svalt ihjäl. Nazismen fungerade ganska bra ekonomiskt faktiskt.

    Så jo, jag tycker att totalitär kommunism och nationalsocialism är precis lika illa rent ideologiskt. Du lever med fara för ditt liv i bägge. Faktum är, om jag får vara lite självisk, att jag som svensk man hade haft det otroligt mycket bättre i det nazistiska tyskland än i Stalins sovjet om jag skulle bli dittransporterad nu idag. För i nazityskland kan jag iaf åtminstone förutse när min etniska grupp är under hot och fram tills dess leva hyfsat ekonomiskt (men inte yttrandefrihetsmässigt såklart). I Sovjet vet man inte vem som lyssnar och vad som var fel att säga – en enda gång och mat på bordet finns inte alltid. Detta är såklart beroende på vem man nu själv är – är man själv kommunist så trivs man säkert helt okej i fattigt Sovjet trots faran av en labil Stalin som kan döda dig ändå. Precis som man som ”arier” skulle trivas helt okej i nazityskland om man bara lärde sig säga Heil och inte käftade emot.

    Hela poängen är – det beror snarare alltså på vem man är, vad som är den värsta ideologin.

Kommentarsfältet är stängt.