Jag vs SEM = 1-0

I går fick jag för första ggn i mitt liv känna på lite hardcore naturvetenskap i labbmiljö. Visst, jag har suttit med polarisationsmikroskop innan och jag har ju lekt massor med stuffer och borrkärnor, men att sitta med ett svepelektronmikroskop är bra mycket mer avancerat på en hel del punkter än allt det andra. Inte minst för att man (en drullig student) sitter vid en mångmiljonkronorsmaskin med allt det kan innebära. Det som gjorde det lite chockartat var just en kvartett av upplevelser som skedde på en och samma gång.

1 Jag har inte pluggat på ett tag, dvs var lite försoffad i skallen, därtill lite förkyld och så hade jag inte ätit något heller. Och jag saknar grundläggande naturvetenskapliga kunskaper…

2 Det var otroligt många steg i processen som jag skulle lära mig rent praktiskt. Massor av saker som skulle fixas i en viss ordning. Allt från att se till att kolstavarna som producerar kolet som man täcker sitt tunnslip med var slipade spetsigt nog och sen grillas vid en viss temp med el (separat apparat), till i vilken exakt ordning man skulle starta upp mikroskopets delar på och vilka rattar och reglage på det som gjorde vad.

3 Lägg därtill att jag fick lära mig två datorprogramvaror. Inte lätta program nu, utan program som kan hur mycket som helst om sina respektive funktioner. Ett program för att sköta och styra SEMs alla funktioner (förutom de som du kan ratta manuellt på), och det är azimuth hit och z-axel och H624 dit och probe power hit och allt måste justeras om hela tiden och även kalibreras om mot en koboltkärna (för tydligen tappar sensorerna sin förmånga efter ca en halvtimmes användning). Tro inte att det bara är att stoppa in sitt tunnslip i SEM och ta en bild. Nej det ska kalibreras och justeras så in i helvete. Och ja, man kan förstöra hela SEM om man gör fel. Inga problem alls för den som råkar trycka fel att paja allt. Utöver det så hade vi en dator till där man sen analyserade kemin i en kristall på en bild. Nej, inte lätt det heller för då var jag tvungen att försöka komma ihåg vad fan olika kemiska sammansättningar kan betyda. järn, titan syre.. okej.. ilmenit? Det svaret gav inte programvaran nämligen. Det är inte så lätt som på CSI när de analyserar material. Tur att jag har 20 års datorerfarenhet i ryggen. Det gör att jag rätt instinktivt kunde hitta funktioner i menyerna på programmen. Alltid något iaf.

4 Sist men inte minst. Allt detta skedde under min professors Ls översyn. Han lärde mig alla funktioner väldigt ingående. Lite för ingående. Inte för att jag inte gillar utförliga förklaringar, jag kräver i princip dessa, men ibland kan det bli lite för utförligt för mig också om det sker för intensivt och då slutar jag förstå ens grunderna. Too much information på en och samma gång. Det var inte helt lätt att få en snabbkurs i fysiken bakom ett svepelektronmikroskops alla funktioner. Hur alla sensorer fungerade osv – rent tekniskt – samtidigt som man brottades med att bara lära sig vilken knapp man skulle trycka på. Det var i princip så att de tre timmar jag satt med min professor L innehöll mer ny information för mig än föregående hela 7.5 hp kurs i mark och deponi.

Jag fixade allt utan missöden och allt flöt på förvånansvärt bra. Jag blev imponerad över mig själv faktiskt. Jag får fortfarande inte sitta själv där, utan de första ggrna måste en kunnig person sitta med enligt reglerna. Men jag är rätt säker på att det tar max ett pass till så kan jag sköta allt på egen hand. Och två pass senare står labbet i brand typ…

Annonser
Det här inlägget postades i Geologi, Studierna. Bokmärk permalänken.