Marxistiska myter om religioner och samhället

När man kritiserar någon så kan man ju åtminstone se till att kritisera dem för vad de verkligen hävdar. Jag hatar när folk försöker berätta för mig vad jag tror med saker jag inte alls tror. Och det har precis hänt så nu tänker jag berätta vad jag verkligen tror på och även kontra med att berätta vad min meningsmotståndare har för fel på sin egen tro. Dvs riskera trampa i samma fälla som jag precis kritiserade, men det bjuder jag isåfall på.

När bloggaren och biologiprofessorn på Biology & Politics kritiserar liberaler och synen på religion skriver han så här:

”liberalen Demirbag-Steens position där religionen istället ses som någonting som bara flyter ovanpå övriga samhällsfenomen och som existerar oberoende av dessa.”

Det kan jag säga är inte sant. Alls. Jag har nämligen ungefär samma syn på samhället ideologiskt som Demirbag-Steen och kan därför säga att det där är ett resultat av antingen ohederlig debattteknik eller bara okunskap när man påstår så här om ”vår” syn.

Grunden i det vilar troligen i hur marxister ser på det hela, och här kan vi citera Erik igen:

”Min egen position är dock marxistisk och utgår från religionen som ett uttryck för grundläggande ekonomiska förhållanden.”

Enligt klassisk marxistisk teori är ekonomi orsaken till nästan allt viktigt som händer i samhället och ingen faktor finns i samhället som inte egentligen är ett resultat av ekonomi på något sätt. Är det något jag inte missat under 10 års humaniora och samhällsstudier är det när 68-människor ska ge sig på att förklara världen för ”oss andra” – det är oundvikligt eftersom dessa människor sitter belägrade bakom skrivbord på nästan alla institutioner och vägrar ta till sig förändringar och nya kunskaper.

För det är ju DE som stod för det nya mot en inskränkt konservativ värld en gång i tiden och den rebelliska identiteten släpper man inte gärna när man väl iklätt sig den. De flesta av dem har dött ut, eftersom, hör och häpna, de vetenskapliga paradigmskiftena inom samhällsvetenskaperna har varit ett par stycken sen det röda 70talets dagar och de flesta har också begripit att ekonomi kan inte förklara allt som sker – inte ens inom ekonomin. Allra minst kan marxistiska samhällsanalyser förklara allt som sker i samhället.

Och där klämmer då skon. Eftersom kritikerna av marxismen kritiserar marxismens samhällsanalys, så har det helt plötsligt blivit helt okej bland trängda marxister, som tex Erik att då hävda trams om liberalers syn på samhället.

Allra mest absurd blir diskussionen när vi kommer in på religion. På 60talet växte det fram teorier, kloka sådana, som kunde konstatera att religioner byggs upp beroende på hur samhället ser ut. I fattiga länder blir religionen både en tröst och ett maktinstrument osv. Opium för folket, ni har hört citatet till leda säkert. Det finns massor av detta som stämmer utmärkt.

Men… Marxisterna körde helt fast i det spåret och vägrade acceptera att religioner är mycket mer än ekonomiska förhållanden. De vägrade lyssna på de religiösa och vad de defakto själva sa. Istället skulle allt analyseras utifrån och ”objektivt”. Men såklart väldigt selektivt eftersom vittnesmål från folk kring sin religion helt förbises som irrelevanta om man bygger upp en fin teori som i sin kontext kan skapa en sanning.

Bästa och minst omständiga exemplet på ett religionsämne som marxister än idag inte kan hantera vetenskapligt är de kristna korstågen. Här vill man vidhålla att religionen bara var en meningslöst front, en yta, för hederlig girighet. Folk som ville roffa åt sig land och mark i mellanöstern. Och man spinner det gärna vidare med dagens situationer där den religiösa identiteten mellan judar och muslimer inte alls är viktig eller den ”egentliga orsaken” bakom konflikten. Väldigt svartvit syn på mellanöstern av idag helt enkelt. Det finns bara en viktig faktor och det är tjafs om ekonomi. Kamp och resurser, fattiga mot rika osv.

Det absurda i detta blir rätt fort begripligt för alla som kan något om Palestina. Det är ett område – rikt på inget. Det finns nästan inga naturresurser och usel odlingsmark. En kalk och sandöken som inte ens hyser olja för dagens investerare. Det är inte landet jag skulle välja att erövra om jag hade ett carte blanche på ett få välja ett landområde i världen som mitt eget.

Självklart fanns det maktfullkomliga även på medeltiden som skulle kunna tänka sig roffa åt även lite stenöken, och visst är det även så att påvliga dekret var till att följas, för annars kunde man straffas. Men den stora massan av korsfarare inkluderades inte i detta resonemang som styr marxisternas syn på parterna i konflikten. Drivkraften kring korstågen i Palestina var och förblir religiös övertygelse för över 95% av de som deltog. Äran av att slåss för Gud och Guds land mot otrogna. Deus vult. Gud vill det!

Jag föddes i mitten av 70talet. Jag minns så väl hur man skildrade medeltiden i barnprogram på den tiden och hur otroligt svår denna bild har varit att tvätta bort för mig. Det var en mörk och lerig tid med kraxande korpar i galgträd där stora massor av sjukliga bönder kuvades av superstygga kungar och alla var obildade dårar som om de inte dog i pesten förr eller senare blev brända på bål. Misär helt enkelt. Svårsålt rent PR-mässigt.

Det här är den nidbild som formar marxistens syn på medeltiden än idag. En tid av otrolig ekonomisk orättvisa och misär. Folk och individer reduceras till brickor i ett större ekonomiskt spel som de inte kan styra över.

Men det finns inga belägg för denna medeltidsbild. Faktum är att medeltiden är ett väldigt fri tid för vanligt folk och kungar tvingade inte alls med sig stackars bönder på korståg utan soldater var avlönade och armeerna oftast små med dagens mått mätt – endast stora när brandtal om danskar på väg eller otrogna hedningar. De flesta som gav sig av på korståg gjorde så av övertygelse om att världen utanför var ond och behövde kristnas för att bli bättre. Gud ville det och folk ville göra Gud till lags väldigt gärna. Dokument efter dokument från medeltiden visar detta.

Så nej, korstågen var absolut inga ekonomiska krig, det var i allra högsta grad religiösa konflikter. De råkade såklart ha en och annan profitör med sig på bägge sidor, men i det stora hela fanns det inga ekonomiska vinster i kriget. Och plundring gav nästan inget alls i en så här fattig region. Drivkraften var seriöst religiös och det har historievetenskapen kunnat konstatera i många år nu. Jag föreslår att alla marxister ser till att läsa på och sluta hänga sig fast vid sina arkaiska och ovetenskapliga modeller av allt. Speciellt att de envisas med en ”antingen eller”-mentalitet där det antingen måste vara så som Marx säger eller så inte alls. Att Marx inte alls har rätt på alla punkter, men kanske iaf på ett par, det har inte slagit marxisterna.

Framförallt, och här kommer poängen, finns det ingen liberal som vill särskilja religionen från samhället. Det står sig rimligen tydligt nu när jag fökortfattat nämnt det aktuella forskningsläget kring just korstågen, som trots allt är kronan på verket när det kommer till diskussioner om religion och samhälle.

Tillskillnad från marxisterna, som påstår att de inkluderar religionen i samhällsanalysen, men som inte gör det utan att samtidigt strunta i religionen som en helt egen variabel i denna, och inte alls ”en produkt av ekonomi”.

Man kan hårddra det hela och säga följande: Om den marxistiska teorin skulle stämma i hur den skildrar religionen, så skulle det inte finnas några rika och bildade som vore ärligt troende och religiösa. Egentligen räcker det med att det finns en enda sådan människa på jorden så upphör marxismens världsbild med religionen som ett opium för folket att fungera.

Det hela handlar ju om att det finns MÅNGA variabler som styr hur ett samhälle är. Och inte bara en så som marxisterna tror. Förutom ekonomin i samhället kan faktorer som traditioner, historia, kultur, religion, konflikter, klimat osv påverka hur samhället ändras. Tillsammans och oberoende, beroende på situation och klimat.

Men INGEN liberal påstår att religionen är en oberoende variabel i samhället  förövrigt ala ”som bara flyter ovanpå övriga samhällsfenomen och som existerar oberoende av dessa”. Det är en vida skillnad att säga att det finns variabler som är och kan vara oberoende av varandra och att de skulle vara det gentemot samhället. Har man inte förstått det, då kan man verkligen inte alls lika mycket om samhällsvetenskapernas ideologiska utveckling så som vi liberaler beskriver den – som man tror man kan.

Bästa exemplet i modern tid på att religion och ekonomi absolut kan agera helt separat från varandra i samhället och att ekonomi inte alls är kärnan i hur religioner är kan exemplifieras med den här herren på bild ovan. En mångmiljonär som har/hade en övertygelse om att USA skulle angripas. Han drevs verkligen inte av någon ekonomisk drivkraft när han bestämde sig för att anfalla WTC. Hans hat var inte fött i fattigdom.

Lika lite gjorde merparten av medeltidens korsfarare bara för att det fanns profitörer med i leden. Religiös fanatism är inte alls bara ett resultat av ekonomiska orättvisor, det KAN vara det ibland, men det är inte samma sak som att de måste vara det. Bin Laden är ett jävligt bra exempel i modern tid på någon som drivs av andra faktorer än ekonomi. Tror man annat så förstår man verkligen inte vilket grepp religion och religiös fanatism kan få om folk helt på egen hand utan fattigdom med i spelet.

Visst ökar fattigdom och ekonomisk orättvisa på risken för att någon ska bli mer aggressiv i sin tolkning religion, men det räcker inte eftersom det inte alls alltid är fallet . Det förklarar inte varför vissa fattiga och förtryckta låter sig förtryckas, medans andra slåss tillbaka eller varför rika överger allt välstånd och sina familjer för religiösa krig. Plocka väck religionen ur Palestina-Israel-konflikten och den skulle dö ut på nolltid eftersom även om man slåss om små landplättar, stadsdelar och vattenkällor så är den drivkraft som får folk att slåss med blodigt våld på bägge sidor mycket djupare än på en girighetsnivå. Vad får judar från stora delar av världen att flytta till Israel? Vad får Palestinier att envisas om Gaza-remsan eller Västbanken? Ja inte fan är det för att länderna erbjuder så fantastiska möjligheter iaf varken för judar eller palestinier. Det är inte som när vi letar efter en ny bostad som vi har råd med. När vi bedömer läget och kollar in tomten och grannarna. Nej det finns ”lite” till som driver på motiveringen att just här, där bomber och granater faller hela jävla tiden oavsett vilken sida man befinner sig på av gränsen, där ska jag tvunget bo som muslim eller jude. Det är för att man är övertygad om att området är den heligaste och mest rätta platsen på jorden för just dessa religiösa identiteter att leva i. Hade den variabeln inte funnits med hade det inte funnits en konflikt för då hade knappt någon velat bosätta sig där utom lite fårfarmare, apelsinodlare och en och annan hotellbyggare. Då hade det varit som vilken jävla kuststräcka som helst i regionen. Nu är det inte det och anledningen heter religion.

Att det finns makthavare som utnyttjar religioner för andra motiv än stilla bön är inte det samma som att religionens fanatism och drivkraft är sprungen ur dessa andra motiv. Förstår man inte det, förstår man sig inte alls på religioner.

Annonser
Det här inlägget postades i Andra vetenskaper, Historia & arkeologi, Politik & ekonomi, Religioner. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Marxistiska myter om religioner och samhället

  1. Mikael skriver:

    Det blir också svårt (för att inte säga omöjligt) att med marxistisk analys förklara de andlig riddarordnarna, där de enskilda medlemmarna svor fattigdomslöfte. Nu blev visserligen ordnarna som organisationer rika som troll, inte minst tempelherrarna, men det kom knappast den enskilda ordensbrodern till godo som fortfarande förväntades bära sina enkla kläder, leva på sträng diet och offra sig i strid mot guds fiender.

  2. Erik Svensson skriver:

    Jösses! För varje inlägg jag skriver som du ogillar så skriver du ett som är 3-4 gånger så långt… Inte för att jag har något emot det, och visst får du lov att ha kritiska synpunkter, det är bara bra (jag är inte sämre än att jag tar till mig dem när det är aktuellt). Däremot undrar jag om du inte börjar bli lite väl besatt av mig. Så farliga och omstörtande kan väl inte mina inlägg vara?

  3. Daniel skriver:

    Erik: Som du kan se, om du läser det ordentligt, handlar mitt ”3-4 gånger så långa” inlägg inte om dig, utan om marxistisk samhällsanalys och felen det leder till – vilket det du skrev bara exemplifierade och gav mig en röd tråd kring. Ni är ju en krympande skara ni gammelsocialister som fastnat i 68paradigmet, så när era åsikter dyker upp på nätet får man ju ta chansen att skriva om dem. De flesta andra socialister pladdrar mest på om orättvisor – du ger ju iaf inspiration till lite fler klassiska ideologiska diskussioner.

    Och angående längden då. Tyvärr svåra att vara kortfattade kring. Om all socialism vore lika kortfattad som det kommunistiska manifestet och inte tegelstenslång som das kapital så vore också motdebatten lätt att fatta sig kort kring.

Kommentarsfältet är stängt.