Depeche Mode på Malmö Arena

Vad gjorde alla sjuttiotalister i Malmö-Lund-regionen igår? Jag vet, merparten var på Malmö Arena. Helt otroligt så uppenbart generationstypisk viss musik är.

Det verkar som de flesta var ganska nöjda med Depeche Mode på Malmö Arena. Jag tillhör dock skaran mindre nöjda, och det har inget att göra med den usla trafiksituationen, för den tacklade vi rätt bra faktiskt och kom därifrån utan bekymmer, utan det har med att jag helt enkelt inte tyckte det var något vidare.

Jag har aldrig sett Depeche Mode live, och jag har alltid inbillat mig lite fördomsfullt att det verkar vara en sorts musik som inte riktigt ska fungera live, ungefär som rock inte fungerar riktigt bra inspelat utan bara precis live. Nu har förvisso Depeche Mode blivit rockigare på äldre dagar, men det räcker inte för mig. Staken och själen finns inte riktigt där när sådan här musik blir live. Den blir istället mer slarvig bara och gör sig bäst på skiva. Synthmusik lider lite av just det att synthar inte låter coolare live, utan snarare mer slarviga. Det är inte som en elgitarr som låter ”jaha” på skiva, men som kan våldta dig när du hör och känner vibrationerna från en scen. Inte helt oväntat var det också de låtar i Depeche Modes repertoar med gitarrer som var bäst denna måndagskväll.

Men jag ska vara självkritisk och källkritisk kring min recension. Jag är inget hardcore fan av Depeche. Det slutade jag vara för säkert 20 år sen. Jag har också sett en hel del konserter så jag börjar bli luttrad och gnällig. Sen var jag lite förkyld den där kvällen, satt längst bak (hallå, man ska stå såklart!) med kablar hängande mitt i blickfånget, och svenska ljudregler gör ljudet klent på konserter i det här förmyndande landet (folk får väl fan lära sig använda öronproppar, så kan musikerna få spela högre!). Inte heller blev det en positiv upplevelse av träsmak i röven som började redan under förbandet Nitzer Ebb (som förövrigt var riktigt genomtråkiga och tyvärr gjorde att man redan innan konserten med Depeche börjat led lite. De kunde ju ha hittat ett bättre förband!)

Jag ger konserten två av fem i betyg. Det här var mil ifrån en riktigt bra konsertupplevelse. Hade jag stått längre fram vid scenen hade jag troligen höjt betyget åtminstone till en trea. Kanske till en fyra. Men knappast nu. Här längst bak sittandes var det rena sömnpillret. Men jag filmade lite för att inte ha allt för tråkigt, som ni kan se nedan.

Utdrag ur olika låtar.

In your room (hela låten).

Annonser
Det här inlägget postades i Musik & Film. Bokmärk permalänken.