Apple som religion

iPad presenteras och man blir lite imponerad av hur fräck prylen är och vad den erbjuder. Tills man läser på vad prylen inte erbjuder. I sann appeliansk anda så blir allt mer och mer styrt av Apple, och dina valmöjligheter att själv välja produktutvecklare åt Apples prylar minskar.

Det är en formstöpning som Apple-kulten inte ser problemet med (för det är ju en så himla bra formstöpning! 😛 ). De ser det som att det bara är att välja en annan produkt isåfall. De missar såklart poängen med råge. Om en produkt blir inköpt på tex min arbetsplats, så har jag inga valmöjligheter. Om produkten är ”the prefered choice” hos någon som styr över mig på något sätt, då har jag inte alls någon valmöjlighet utan får rätta mig i ledet.

När Apple talar om hur det först var iTunes för musik och nu är iBooks i reklamfilmen för iPad för böcker så får jag rysningar längs ryggraden … av obehag. För jag vet att om jag köper en iPad är det exakt sanning – ty jag lär inte kunna använda någon annans produkt för böcker på den – utan jag får använda apples produkt, eller inget alls. Vaddådå? Ja det innebär att det är Apples priser och Apples regler som bestämmer allt.

Den självgoda kult som finns kring Apple bygger delvis på att Apple gör bra saker, men det bygger också på att man inte tänker efter på konsekvenserna av vad likformighet och konformism leder till för konsumenterna i det långa loppet. Självkritik är inte Apple-kultens starka sida – per definition.

Samma människor som får en självgod belåten uppsyn kring sin mac, är samma sorts människor som inte alls tycker det är bättre utbud i affärerna idag än det var innan Sverige gick med i EU. Ni minns, den gamla ”goda” tiden då all pasta kom från Kungsörnen och oliver fanns i ett märke från en leverantör. Då allt var enkelt och man ”slapp fatta egna svåra beslut i affären”. Inget fel på kungsörnen, men jag föredrar när jag får välja bland fler alternativ. Men det gör inte alla. Vissa föredrar seriöst fullt ut när någon annan sköter all trist urvalsprocess ”så att de kan fokusera på vad som är viktigare”. Samma sorts människor.

Jag minns själv hur besviken jag var på min iPod när jag slutade imponeras av ljudkvalitét och den coola navigatorplattan (dvs blingblinget). När jag istället började irritera mig allt mer och mer på att man var tvungen att nyttja iTunes för att kunna använda produkten. Ett stort eländigt SKITPROGRAM som inte alls är bra som mp3-spelare på datorn och inte ens något vidare på att skapa spellistor på iPoden. Nu ligger min iPod i hyllan och samlar damm istället. Jag orkar inte föra över låtar, för då är jag tvungen att installera iTunes igen – och det vill jag inte.

Det är inte det att jag inte skulle kunna tänka mig att äga en mac (igen, jag har gjort det innan för 15 år sen), eller att prylar från Apple inte lockar mig, det är bara det att jag ogillar den konformistiska väg av skitsnack om lösningar som Apple vill att vi alla ska vandra där inga tillåts tillverka saker åt Apple om Apple inte godkänner det. Dvs en väg med inga valmöjligheter – dvs en kungsörnen-väg. Appleism är det samma som maoism. Den store vise ledaren fattar alla kloka beslut, vem behöver kunna välja själv då? Onödigt!

Ja ja, jag hårddrar nu. Men det är i den här riktningen Apple alltid har gått och fått sin armé av fans att försvara med näbbar och klor i debatter (jag har ju själv tillhört denna armé). Tjafset ”pc-mac” handlar inte numera om vilket operativsystem som är bäst, det är liten tvekan om att macen ÄR bättre på många, eller rent ut sagt, på de flesta punkter.

Utom en. En för mig som frihetsälskare viktig punkt. Valmöjligheten. Här är det ledarens väg eller ingen väg som gäller. Och det blir bara än mer tydligt med iPaden.

Annonser
Det här inlägget postades i Datorer & teknik, Idioter & idioti, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Apple som religion

  1. Dr M skriver:

    det är liten tvekan om att macen ÄR bättre på många, eller rent ut sagt, på de flesta punkter.

    Utom en. […] Valmöjligheten.

    Och här har du hela dilemmat i ett nötskal. Det finns (i det flesta avseenden) inga alternativ som rent faktiskt är bättre. Jag ogillar också Apple-konformismen (även om jag erkänner att den i alla fall delvis är en anledning till att Apple faktiskt kan göra produkter som ”just work” till skillnad från halvbra plug-and-play i Windows, och, numera, diverse Linux-distributioner), men det val vi just nu har är att leva med Apples konformism, eller med överlag sämre produkter. Det här är inte precis mänskliga rättigheter-politik, så det finns gränser för min principfasthet när valen ser ut som de gör.

    Men ja, iTunes är ett sabla skitprogram, och även för mig en viktig anledning till att jag aldrig skaffat någon iPod, och fortfarande tvekar inför att göra resan över till Äppelplaneten.

  2. Skogsmannen skriver:

    Som Apple-användare kan jag ändå bara hålla med. Man får nöja sig, och blir till slut van.
    En annan nackdel är kompatibiliteten mellan Mac och PC. Det finns gott om medvetna käppar i hjulet, mestadels från Apples sida. Lider ofta som företagare inom film av detta skit.
    Jag använder både PC och Mac (PC för spel, Mac för det mesta annat) och det vore bra om man slapp det här krånglet,

Kommentarsfältet är stängt.