Pseudovetenskap vs vetenskap (del 2)

Den förra bloggposten var mer av en referens av demarkationsproblemet och hur forskningen definierar det, alltså skitnödig trist jävla bloggpost där jag tillförde verkligen inget alls av egen natur. Här kommer mina egna punkter kring vad som definierar typisk pseudovetenskap. Möjligen lika skitnödigt, men åtminstone mycket mer min egen skit.

Mina punkter för att sniffa upp pseudovetenskap, som jag själv tycker är bäst för att identifiera ett rent pseudovetenskapliga påstående. Detta gäller främst när jag är utan förkunskaper om ämnet – om jag har goda ämneskunskaper så räcker oftast dem istället. Men inget utesluter det andra:

  • Konspiratoriskt tänkande/tendenser som en del av teorin eller i försvar av den. (Vetenskapen ljuger av ideologiska/antireligiösa skäl. Förvånansvärt många tror seriöst på det. Alternativt, vetenskapen påstår inte alls det vetenskapen säger, utan det är förljuget av tex politiker eller lärare i klassrum, typiskt för kreationister att resonera så – även om de inte alls alltid själva tror på det utan mer använder det för att legitimera en ståndpunkt gentemot andra)
  • Självutnämnd underdogmentalitet hos förespråkarna. (En släkting till konspirationen. Den svage har alltid mer rätt pga att den är mer sympatisk. David vs Goliath i ett nötskal. Den stora stygga dogmatiska vetenskapen vs den fria tänkaren. Man vill alltså vända på steken på hur vetenskapsmän en gång i tiden brändes på bål när de sa saker till en dogmatisk kyrka. Alla vill vara den som hotas med bålet.)
  • Snack om glömda kunskaper från förr. (Ärketypiskt för alternativmedicin och pseudoarkeologi att åberopa att folk i naturen eller förr i tiden sitter på klokskap som vi glömt bort iom civilisationens framväxt. Och den som då åberopar sådant idag kommer alltså i kontakt med förlorade mystiska kunskaper. Kan man framställa nutiden som okunnig blir alla nutida påståenden sämre och på så sätt blir de äldre alltid bättre. En slags omvänt teknokrati helt enkelt)
  • Identitetsförhöjande ställning pga teorin (Det är typiskt att folk som åberopar pseudovetenskap bygger upp en unik identitet kring detta hos sig själva, de är ”den kloka gubben”, ”djurviskaren”, ”druiden”, ”den vise schamanen” och annat som man sätter som en värdig motpol till vetenskapsmannen – som man snarast vill framställa som en stofilisk gammal dogmatisk präst)
  • Förespråkarnas motiv. (Det är ju självklart att man i kritiken av pseudovetenskapen ibland måste själv gå ner i samma träsk som de trampar runt i. Om tex kreationister kan tycka att evolutionsteorin är en ateistisk konspiration (trots att massor av kristna inte bara tror på evolutionen, de bidrar till forskningen om den), då kan ju jag med betydligt större validitet bakom min konspirationsteori säga att kreationism är en kristen konspiration som handlar om att bevisa att kristendomen är en sann religion – eftersom varenda jävel som är kreationist eller tror på kreationismen, utan undantag, defakto är kristna. Inte för att säga att det ligger en organiserad rörelse bakom kreationismen (vilket det sorgligt nog gör 😛 ), men för att påpeka ett uppenbart exempel av partiskhet.)
  • Undanflyende vid ifrågasättande. (Ducka och gå vidare till någon annan punkt om man har svårt att svara på något är ett kännetecken för pseudovetenskapsförespråkare och därmed pseudovetenskap. I diskussion om ämnet så går man alltid vidare när en punkt blir besvärlig, och oftast lyckas man finta folk till detta tyvärr. ”Om man blundar och håller för öronen så försvinner ofta kritiken, och då vinner man ju!” Folk som vinner sina diskussioner på att aldrig genomföra dem har per definition alltid något att dölja)
  • Den som gapar högst vinner. (Helt otroligt nog använder ofta pseudovetenskapsförespråkare denna ”grundläggande” retorikmetod i samma andetag som de vill framställa sig som underdogs mot en dogmatisk värld. Helt otroligt nog vinner de också debatter med det. Pseudovetenskapsteorier presenteras sällan lågmält, även om lågmäldhet på intet sätt visar att något är sant, tenderar det som måste gapas fram så att inget annat hörs ofta vara tämligen osant. På intet sätt är seriös vetenskap alltid presenterat tyst, men oseriös är nästan alltid presenterat med en megafon. Bokstavligt talat då. De kan gapa ihjäl sin motståndare i debatter. Ta Bob Lindh vid Ale Stenar som exempel på en som gapar sig till seger.)
  • Omöjligt att pröva eller falsifiera (Som bekant från min blogg tämligen luddigt ibland, men ändock alltid viktigt eftersom ofta(st) går det inte att falsifiera pseudovetenskap. Det finns självklart undantag och därför är den punkten för sig inte så viktig som en del kanske tror.)
  • Oförståelse att samband inte alltid visar samband (Typiskt för numerologiska och astroarkeologiska påståenden. tex att hävda att bara för att man ser en viss stjärnbild över en viss sten i landskapet vid en viss tidpunkt, så måste det betyda något medvetet. Dvs oförmågan att se relevanta samband och att det är oundvkligt att inte skapa mönster i saker. Klokskapen ligger alltså i att se igenom skenbara mönster. Det här är en sådan sak som ofta ställer till det för falsifierbarheten).

Allt utom de sista två punkterna är mer eller mindre kopplat till retorik även om även de kan bli det. Jag har alltid hävdat att grunden i all pseudovetenskap ligger i att den har sin grund i retorik och inte i ärlig vetenskaplig intention. Det kan sammanfattas med följande mening: Pseudovetenskap är när någon vill visa att de har rätt, inte vad som är rätt.

Annonser
Det här inlägget postades i Andra vetenskaper, Filosofi & akademiska frågor, Historia & arkeologi, Konspirationer & pseudovetenskap, Medicin, hälsa & psykologi, Religioner, Retorik. Bokmärk permalänken.