Dessa jävla sär skrivningar

En vanligt förekommande förklaring på varför folk särskriver så mycket är ju att vi allt mer och mer påverkas av engelska i samhället. Ett resonemang som i sin förlängning då alltså blir att ju mer man särskriver, desto mer sysslar man med engelska. Man är alltså så bra på engelska att man inte längre riktigt kan hantera svenska.

Jovisst.

Jag läser inget annat ÄN böcker på engelska faktiskt bortsett från en och annan kursbok på svenska. Det märks hos mig inte minst i att jag ibland kan få svårt med meningsbyggnaden. I uppbyggnaden blir den lite ”Yoda” så att säga utan att jag det märker (detta exempel dock medvetet 😛 ).

Det är SÅ frekventa intryck av engelska påverkar folks språk. Inte för att de särskriver. Särskrivningen tyder på djupare kunskapsluckor än bara påverkan av ett främmande språk. Sluta hymla kring påverkan och ”slarv”. Folk som särskriver kan inte skriva ordentligt av kunskapsskäl. Jag har ju t om varit med om situationer i mina studier där jag under ett grupparbete fick ta strid med en kille som inte ens ville gå med på att särskrivningar av diverse ord (tex vattenflöde – vatten flöde) var fel. Så djupt rotade var hans okunskaper. Men å andra sidan hade han en god ursäkt, han var inte uppvuxen i det här landet så i hans fel kan man ju förstå varför regeln om särskrivningens hemskhet inte satt i ryggraden. Men när jag ser mina polares statusmeddelanden på facebook så gör det ibland ont i kroppen. Det finns ju ingen ände på hur mycket vissa av dem, inga namn nämnda, särskriver i alla möjliga och totalt omöjliga situationer.

Jaja, jag är inte perfekt själv även om just särskrivning är något man kanske max ser vart 200 000:e ord i mina texter, om ens det. Mina egna stora fel är att jag stavar fel på enkla ord som jag faktiskt vet hur de stavas, skriver dem där det ska stå de, använder talstreck, kommatecken och punkter helt rebelliskt ofta, och inte minst; skriver sjukt långa meningar med sjukt många kommateringar och strukturella brister, vilket förvisso inte alls är ett fel, men kanske heller inte det bästa att göra ur grammatisk synvinkel. 😛

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur, Personligt, Retorik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Dessa jävla sär skrivningar

  1. Bo Jonsson skriver:

    Och försök skriva en text i ett ordbehandlingsprogram … Känner du inte instinktivt att det är fel, så hamnar du automatiskt i sär skrivnings träsket.

    Stavningskontrollen är inte allt igenom positv, om jag ska uttrycka mig milt.

  2. Dr M skriver:

    Men Bo, har inte rättstavningsprogrammen kommit så pass långt nu att de klarar de allra flesta sammansatta ord? Till och med rättstavningsmodulen till Firefox klarar det mesta numera (om än långt ifrån allt), och ”tvingar” en inte längre att särskriva. En gång i tiden markerade t.ex. MS Words stavningskontroll nästan alla sammansatta ord som fel, eftersom den inte kunde identifiera sammansättningar. Numera är väl ”problemet” snarare att rättstavningsprogram per definition inte kan identifiera en särskrivning (eftersom det ju ser ut som två rättstavade ord). Detta bevisar dock bara än en gång poängen att rättstavningsverktyg inte kan ersätta kunskap om rättstavning och grammatik, utan bara är just ett hjälpmedel för den som redan kan.

  3. Mikael skriver:

    Härmed har du full tillåtelse att skoningslöst tillrättavisa mig om du skulle upptäcka att jag särskriver i något sammanhang, visa ingen som helst nåd

  4. Daniel skriver:

    Haha, dito.

Kommentarsfältet är stängt.