Med folkmusik så kommer oundvikligen idioterna

Har upptäckt mer än en gång en massa för mig tämligen okända konflikter i världen, tack vare Youtube. Nu åsyftar jag inte innehållet i några filmer, utan innehållet i kommentarer på vissa typer av filmer. Eftersom jag är tämligen nördig så har jag som nöje att titta på filmklipp av Huun Huur Tu eller irländsk folkmusik.

Vad gäller Huun Huur tu, ett band från provinsen ”Tuva” i Ryssland, så råder det enormt mycket tjafs i kommentarsfältena om etniciteten hos tuvanerna (där tuvanernas egna ord inte är av intresse). Turkar vill envist kalla dem turkar och därmed tillskriva denna musikstil som vara av rent turkisk härkomst, mongoler vill kalla dem mongoler. De nationalistiska vindarna är rena orkaner och rasismen och de hetsiga dialogerna är minst sagt turbulenta. Det är i ärlighetens namn dock en rätt enkelriktad kampanj från turkisk sida med ytterst få pro-mongoliska ord. Det är faktiskt riktigt skrämmande otroligt vad turkar är hatiska och rasistiska mot andra folkslag i regionen. Man har inga som helst svårigheter att förstå politiken i Turkiet idag med förbud mot andra etniska gruppers språk osv. Turkiet är en extremt rasistisk nation.

Oavsett vad turkar och mongoler tror så är tuvaner en tämligen heterogen folkgrupp, med både rötter i turkisk och mongolisk etnicitet. Men i en svartvit värld för nationalister kan det ju aldrig vara så enkelt.

Irländsk folkmusik kommer med tjafs om texterna och här finns en för mig totalt okänd konflikt. Mycken av musiken handlar nämligen om irländska slavars vedermödor i Australien och Nya Zeeland – hur man bara för att man stal en get av någon rik engelsk ockupant slets från sina hem och hamnade i ”Van Diemens land” för att aldrig få se sina nära och kära igen och annat traumatiskt. Detta gillas inte av en politiskt korrekt maffia som anser att de enda som har rätt att klaga över något är urinvånarna (aboriginer och maorier) som blev bortmotade från sina områden. Synd om irländarna är det öht inte och därmed är deras folkmusik skit och i aboriginernas ögon snarast en provokation.

Aboriginerna, och deras team av blinda fans skiter fullständigt i att irländarna inte alls var frivilliga lyckosökare, utan offer för omständigheter som de inte kunde styra 200 år sen. De hade heller sällan råd att betala för en resa hem efter avklarat straff, och stannade således ofta kvar pga icke existerande rimliga alternativ. Nej det passar den aboriginska självömkande identiteten idag att skildra irländarna som lycksökande pionjärer likt de vi såg i USA. Kan man bli indianer, så har man rätt till allt rent moraliskt.

Irländarna sjunger sådana här visor idag för att vara lite smått nostalgiska kring sitt kulturarv och minnas oförrätter begångna mot dem (troligen förstår dock inte 99% av de som lyssnar på låtarna det historiska/politiska i dem så inte ens det är musiken idag, utan mest till nöje).

Skillnaden mellan självömket som aboriginer och irländare sysslar med är ju dock kapitalt. Irländare gråter inte över en oförrätt mot dem för 200 år sen, de minns (nja) den med musik som handlar om eländet, inte hur bra något var med händelsen. Aboriginerna VILL leva aktivt som offer för en oförrätt mot dem än idag, trots att de numera oftast har massor av positiv särbehandling på sin sida snarare än motsatsen och då ska den irländska folkmusiken ses som någon som förtryckte dem som inte har rätt att beklaga sig. Folk ska be om ursäkt hela tiden, och kontrollen över land ska ”återbördas” till folk som säger sig ha rätten på sin sida, trots att inte en jävel av dem levde när det ”stals” och därmed verkligen kan ifrågasättas som ägare. Det här med att ärva land genom etnicitet har jag aldrig någonsin varit en fan av.

Youtube – en underbar källa till samhällsvetenskapliga studier 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Frihetsfrågor, Historia & arkeologi, Idioter & idioti, Musik & Film, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Med folkmusik så kommer oundvikligen idioterna

  1. Johnny skriver:

    Liknande knasiga och rasistiska och allmänt töntiga kommentarsstrider brukar rasa under youtube-klipp om Alexander den store. Det verkar som att alla som nu bebor de trakter i vilka han verkade vill lägga beslag på hans etnicitet som varande deras egen, och att alla andra i länderna däromkring boendes – som har precis likadana anspråk – i själva verket är degenererade folkspillror av skiftande slag. Det brukar vara ganska underhållande läsning.

  2. Bo Jonsson skriver:

    Som en person som spelar fiol hellre än bra, så brukar jag lyssna på youtube för att höra lite riktig svensk folkmusik.

    Själva fiolmusiken klarar sig rätt hyggligt, men förslagen som kommer upp …

    Där finns liksom ingen ödmjukhet, om jag säger så, att musik är quinta essentia av möten mellan olika kulturer. Jag får dessvärre intryck av att till och med skalan tillhör det äktsvenska arvet… (Vilket det iofs oxå gör. Numera. Tack vare att vi inte levt isolerade.)

  3. Mikael skriver:

    (Anatolisk) Turkisk nationell identitet är en hel värld för sig… Tuvinska är visserligen ett turkiskt språk och därför brukar de räknas som ett turkfolk, men kulturellt har väl anatoliska turkar och tuviner ungefär lika mycket gemensamt som svenskar och bengaler (som ju båda trotsallt talar indoeuropeiska språk).

    Konflikten irländare-aboriginer har jag däremot missat, även om jag känner igen diskussionens utgångspunkt – den meningslösa tävlan om vem det är mest synd om och vem som har skuld till vem.

  4. Daniel skriver:

    Johnny: Precis. Det dräller av sådana här konflikter. Det här med Alexander är en annan klassiker.

    Bo: Youtube är källa till massor av bra gamla musikstycken. Inte minst svensk folkmusik.

    Mikael: Japp och japp. 🙂

Kommentarsfältet är stängt.