Varför finns det fortfarande kommunister?

Det finns vissa saker jag helt enkelt inte kan respektera. En sådan sak är folk som spyr galla över ”den kapitalistiska” världen och seriöst tror att alternativet är en 150 år gammal ideologi som till dags datum alltid i alla experiment man prövat på lett till antingen personkulter eller så åtminstone diktatur. Det är ett hån mot 100 miljoner döda stackare som är offer för en teoris skull att tänka så jävla naivt.

Det här är på inget sätt ett försvarstal för allt skit som den fria marknaden kan leda till, det här är ett konstaterande, att alternativet som åberopas av vänstermänniskor, det ideal som dess smått fanatiska förespråkare åberopar, nämligen den ”äkta kommunismen” är fan så mycket värre. ALLTID fan så mycket värre.

Citatet ”the road to hell is paved with good intentions” beskriver nog kommunismen allra bäst. En defekt lära som på intet sätt tar hänsyn till människans natur utan istället vill göra människans natur till en grundläggande socialistisk. Nej allt som ev är egoism och maktgirighet är produkter av några tusen års inlärning och kapitalisering av den fromma socialistiska naturmänniskan Homo sapiens. Egentligen är alla snälla innerst inne. Hjärtat till vänster, ”happy hunter” och annat cumbaya-skräp gör att mantrat upprepas gång på gång man konfronterar en röd människa. Så här brukar det låta:

Det har aldrig funnits en riktig kommunistisk stat. Du får inte nämna Sovjet och Nordkorea för det är inga riktiga kommunistiska nationer. Det är ju inte frågan om riktiga kommunistiska nationer. En riktig kommunism har ju aldrig uppnåtts.

Nej just det. För i Narnia.. förlåt Nangiala.. nej förlåt igen, i Marx sagovärld så är ju kommunism något som bara är så perfekt som inget annat kan vara. Är det verkligen ingen av kommunisterna som inser hur jävla religiöst det låter att tala om kommunismen på det här sättet? Cheesus. No true scottsman-retorik är vad det är.

Det lilla faktum att historien visar oss att varje gång man försöker så kommer opportunister nyttja den sk ”omvandlingsfasen” då man är på väg mot kommunism för egna ändamål kan man ju strunta i om man bara ignorerar den detaljen och försöker igen.

Jag fungerar däremot inte riktigt på det sättet. Jag inser (oftast) att om något vid upprepade försök inte fungerar, så är det något som inte stämmer med teorin. Det är inte verkligheten som inte stämmer – det är TEORIN som inte stämmer. I det här fallet Marx och Engels teorier som påstår att man kan gå från den socialistiska revolutionens diktatur till kommunismen maktlösa struktur.

Teorin som säger att människans egoistiska sida är en produkt av kapitalismen tex. Världens mest jävla perfekta lögn att basera och legitimera en ideologi på eftersom det är ett påstående som är pseudovetenskapligt svårt att bemöta. För så länge man påstår det kan man fortsätta att åberopa att det är en god idé att sträva mot kommunism. För med det i tanken kan man upprepa försöket i all oändlighet och skylla misslyckandet på kapitalismens fula grepp om människan. Istället för att tänka logiskt och acceptera att människan defakto är en rätt farlig och egoistisk varelse och inte alls bara empatisk och solidarisk, och att ”övergångsfasen” i den kommunistiska revolutionen, aldrig någonsin kommer kunna passeras. Det kommer ALLTID finnas människor som kommer nyttja en situation där det går att utnyttja andra. Av den enkla anledningen att det ligger i ett flockdjurs natur att försöka manipulera och utnyttja andra för sin egen fördel. Vissa är bra på att kontrollera och strunta i dessa behov, men de flesta blir höga av makt om de får smaka på det. Och situationer där makt kan uppstå. ”Nisse har hittat en finare sten än Kalle, som Kalle vill låna” kommer ALLTID uppstå. ALLTID.

Marx är inte att klandra, han visste helt enkelt inte bättre. När hans teorier kom ut så var beteendevetenskap och vetenskap överlag inte så långt kommen. Alltså fanns det brister i hans naiva syn på människans ”riktiga” socialistiska godhet som han inte kunde känna till och som helt enkelt byggde på myter om människans historia där all makt först uppstod när vi fick en ekonomi nångång under bondestenåldern. Han försökte väl rätt så bra, men på den här tämligen grundläggande punkten snubblade han långt innan mållinjen eftersom maktstrukturer även finns i jakt och fångst-samhällen.

Däremot är dagens marxister och kommunister att klandra. De borde veta bättre. De borde ha lagt märke till att teorin marxism måste innehålla en grundläggande defekt eftersom den alltid leder till diktatur och inte till utopi. De borde därför sluta leva renlärigt efter Marx och inse att kommunism, för att det öht ska gå att ta på allvar, måste uppgraderas rejält i teorin först. Så jävla enkelt är det faktiskt.

Hur kan det då finnas kommunister idag i västvärlden? Kommunismen är en missnöjesideologi och därmed per definition en gnällig historia med snabba lösningar på svåra problem. Så länge folk slås ut i det kapitalistiska systemet, så länge kommer kommunismen hägra som en lösning.

Om folk bara tänkte lite mer pragmatiskt och insåg att inga perfekta lösningar finns, så skulle de nog sluta tro på kommunismen också.

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi & akademiska frågor, Historia & arkeologi, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Varför finns det fortfarande kommunister?

  1. Skuggan skriver:

    Det finns ju massvis med politiska teorier därute vars teori stämmer dåligt överens med empirin, med som ändå har anhängare.

    Något som förbryllar mig är hur folk kan vara anarkister. Anarkismens politiska teori håller ju ännu sämre gentemot empirin än kommunismens.

  2. Kristian Grönqvist skriver:

    Det finns religiösa rackare också…

  3. Cecilia skriver:

    Dagens kommunister glömmer nog bort att det här med väpnad revolution….det var något Marx förespråkade inom industrialismens barndom, enär han inte visste att det skulle införas allmän rösträtt bara några decennier senare.

    Nuförtiden går det att rösta fram olika arbetarrättsförslag, lobba, etc (i flerpartistater iaf)

Kommentarsfältet är stängt.