Rätt så trött på upphovsrätt

Folk som känner mig vet att jag alltid har haft planer på att skriva skönlitterärt. Planer som hela tiden bara flyttas fram och därmed aldrig lär bli av troligen. Men ändock planer. Det är om inget annat väldigt givande att alltid ha planer. Att vara planlös är på inget sätt bra för kropp och själ. Hela livet bör nog gå ut på att man alltid har ett par oförverkligade planer liggande.

En sak som jag funderat ofta kring angående skrivandet är det här med originalitet. Att skriva om något som ingen annan någonsin har gjort. Är det inte typ lika omöjligt idag som att göra musik som inte påminner om annan musik?Och vem fan säger egentligen att man inte får skriva om exakt samma sak som någon annan? Vari ligger den moraliska rätten att kunna göra anspråk på en tanke ägandemässigt? Ingenstans mer än i några politikers och lagstiftares dumma fantasi såklart. Ivrigt påbackade av giriga upphovsskapare som är livrädda för att de kanske inte ska tjäna de summor de anser sig ha rätt att tjäna.

Jag har därför också tänkt på hur det måste kännas, att skriva något, lyckas med det och slå igenom för att sedan råka ut för att någon obskyr liten okänd författare, som redan avhandlat ett mycket likt ämne ska stämma en. Känslan måste vara oerhört frustrerande eftersom man i regel inte kan bevisa att man inte läst det hela. Är det likt så är man skyldig – även om man helt på egen hand tänkt ut samma idé.

Denna typen av diskussioner, som nu är något JK Rowlings får känna på stärker mig ännu mer i övertygelsen om att lagarna kring rättigheter kring det konstnärliga skapandet måste göras om radikalt. Idag finns nästan inga unika skapare av ord och musik som inte påminner om någon annan – således ska ingen kunna göra anspråk på äganderättsintrång på det sättet man kan idag.

Jag är personligen så evinnerligt jävla less på att bli varnad och hotad av copyrightsmaffians små tennsoldater. Man (het)länkar någons bild på sin blogg och krav på 30 000 för nyttjande av annans bild dyker ner i inkorgen efter någon månad (har hänt mig ett par ggr). Man skapar en film och lägger till lite musik från en artist. Vips raderas filmen från youtube och man hotas för intrång eftersom de 20 pers som sett filmen tydligen kan omkullkasta artistens (en död sådan därtill) hela livsförsörjning. Helt fucking jävla absurt. Och så många ser inte problemet – de ser det som en självklarhet att upphovsmän ska få tjäna pengar. De inser inte ens att ibland är det inte ens frågan om anspråk från en annan upphovsman, utan ett anspråk från någon som äger och förvaltar en död upphovsmans alster. T om där finns det en moralisk absurditet alltså.

Mina sympatier för upphovsrätten minskar allt mer dag för dag för något med den är moraliskt fel även om den vid första anblick kan tyckas rimligt att kunna äga något materiellt lika mycket som något. Världen har ändrats, således måste lagen anpassas och inte tvärtom. Man får inte ha en religiös syn på lagar som något ofelbart som världen ska anpassas efter utan lagar ska alltid anpassas när världen ändrats – framförallt mjuka lagar som redan vid sin tillkomst befann sig långt ute i tassemarkerna för vad som är moraliskt rätt och fel.

Den anglosaxiska copyrightsymbolen © och även trademarksymbolen (varumärkessymbolen) ™ och liknande maktsymboler kan mycket väl vara det fulaste mänskligheten konstruerat.  De tjänade en gång i tiden ett ”enkelt” syfte där man ville hindra andra från att direkt kopiera något och tjäna pengar på det. Idag handlar det om så absurda saker som att folk vill kunna skydda tankar, ljud och ord från att nyttjas av andra – t om i fullständigt ickekommersiella syften.

Listan på ting som borde uteslutas från äganderättsdiskussioner öht är lång och växer i takt med att samhället i övrigt utvecklas.

Annonser
Det här inlägget postades i Frihetsfrågor, Litteratur, Personligt, Projekt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Rätt så trött på upphovsrätt

  1. Kristian Grönqvist skriver:

    Patenträttigheter i max 10 år vore på sin plats. Det är helt orimligt att någon skall tjäna pengar ett helt liv för tex ett arbete. Jag tror på tom så kort tid som fem år, sen får man se vart det leder.

  2. Skogsmannen skriver:

    Copyright och liknande är egentligen inget annat än rädsla för konkurrens, lika osmakligt som monopol.

  3. Peter Eliasson, Kultur- och nöjesjournalist skriver:

    …och jag är evinnerligt trött på Piratpöbelns gnällande för allting. Ni talar om frihet, men frihet för vem? Inte för dem som skapar eller investerar i kultur i alla fall. De ska tillåtas åderlåtas utan åtgärd.

  4. Daniel skriver:

    Peter:

    Musiker får leverera livemusik. Att tjäna pengar på skivförsäljning är ingen rättighet och inte heller något som gagnar kulturen på något sätt.

    Filmbranchen får leverera en filmupplevelse på bio, så överlägsen allt man kan få hemma att ingen VILL piratkopiera. Det är ingen rättighet att filmbranchen ska få tjäna 1 miljard på en film. Inget i kulturen gagnas av industriell storskalighet.

    Författare får fortsätta skriva böcker precis som nu – eftersom piratverksamheten öht inte alls påverkar deras försäljningssiffror negativt och har aldrig gjort det heller.

    Så enkelt är det herr Kulturjournalist.

    Nöjesindustrin är van vid enkla pengar sen dryga 50 år tillbaka. Den tiden är tack och lov snart över till fördel just för kulturen – så kom fan inte här och lek talesman för kulturen. Du är bara ett patetiskt luder för en stor girig värdelös industri. Det eller så är du bara skrämmande korkad.

  5. Wunder skriver:

    Peter – så vitt jag kan se står det inget i bloggen som leder tankar till piratande. Den handlar om blockerandet av skapande. Copyright är monopol – inte bara monopol på försäljning av skivor – utan monopol på hela skapelsen. Det har funnits ett antal Copyrightmål där någon som gör musik blir stämd av en annan som gör musik. Ett typiskt exempel är samplare. Samplare snor lite här och lite där och sätter ihop det till ett eget verk. Vips komemr någon som är upphov till någon av ljudsnuttarna och stämmer. T.ex. så stämde Phil Collins en synthtillverkare som samplade ett av hans trumslag. Så himla B.

Kommentarsfältet är stängt.