Alla vill vara David

Listan över retoriska trick man kan nyttja är betydligt längre än greker och romare lyckades namnge. Jag tycker personligen att alla är rätt charmiga på sitt sätt eftersom man alltid kan nyttja dem med framgång mot folk som nyttjat dem mot dig.

En av mina favoriter, vars latinska namn jag för stunden glömt bort är när man presenterar sig själv och sin argumentation som den objektiva mellanvägen mellan två ytterligheter, men egentligen själv självklart har en uppfattning. Det är inte så att man inte kan vara en objektiv mellanväg mellan två ytterligheter, det är bara det att just den bilden väldigt ofta missbrukas på olika sätt och ett av sätten är att man helt ljuger om det.

Kreationister likt herrarna i denna artikeln lindar in precis hela sin argumentation i just denna yta. Man säger i rubriken följande: ”Öppet och fördomsfritt samtal om evolutionen behövs”.

Man använder ord som ”öppet” och ”fördomsfritt” tämligen medvetet. Fina snälla ord. På så vis positionerar man sig som den sansade mittfåran. Man är inte alls en ytterlighet i konflikt med andra. Man är mittfåran och man är öppen för diskussion och den som kritiserar blir snabbt en skurk.

Sen försvinner liksom alla spår av denna ”öppenhet” direkt i själva artikeln, som är ett brandtal mot evolutionsteorin och en lång snyfthistoria om hur dogmatiska evolutionister vägrar diskutera evolutionsteorin. Man har på så sätt skenbart skapat sig bilden av sig själv som en öppen och fördomsfri individ, som också är hårt ansatt av andras intolerans och dogmatism.

Det skrämmande med den här sortens retoriska lekar – är tyvärr att de fungerar utmärkt i sitt syfte. En och annan svagsint stackare som inte tagit ställning kanske finner en poäng i det, om inget annat så stärks självömket av att läsa om hur angripna de öppna och fördomsfria kreationisterna är och all sorts kritik, inte minst denna som fokuserade helt på retoriken spär på självömket. Man ser sig hellre som den öppne, fördomsfria och kritiske kreationisten, än den store stygge dogmatiske elake evolutionisten. Allt spär över i en sorglig soppa om identitet alltså.

Alla vill vara David. Ingen vill vara Goliat. För att göra en biblisk analogi för diskussionens skull. Och i artikeln som jag länkade till ovan hade ni ett klassiskt sätt att ge sig själv och likasinnade en portion Davidism.

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi & akademiska frågor, Konspirationer & pseudovetenskap, Religioner, Retorik. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Alla vill vara David

  1. skagedal skriver:

    Jag brukar alltid länka till den här XKCD-strippen i frågan. Sanningen ligger alltid exakt mitt emellan de två ytterligheterna! 🙂

    Mvh, Simon

Kommentarsfältet är stängt.