En fråga till folk vana vid elektronmikroskop

Någon som är bra på svepelektronmikroskopering (SEM) kan ju svara på följande fråga:

Man strävar efter att komma så nära 100% i viktprocent som möjligt i den färdiga analysen av grundämnesinnehållet i tex ett malmkorn av ilmenit (FeTiO3). Annars blir det liksom inte säkert. Är det för låga siffror bör man kalibrera det mot en (i vårt fall) koboltkärna. Då brukar det bli bra igen och viktprocentvärdena vettiga. Rent allmänt kalkyleras viktprocenten av de ämnen som syns i spektrat. Datorn tenderar att kryssa i lite för många ämnen och ibland missa relevanta. Så den biten med att manuellt se till att varje kurvtopp i spektrat har ett givet ämne tycker jag mig ha koll på.

Men när jag arbetade idag med mikroskopet tenderar mina procentsatser att bli för höga. Absurt höga. Varenda malmkorn som jag undersökte grundämnesinnehållet låg på 120-220 viktprocent i slutrapporten. Att det inte bara var så enkelt att den hade med felaktigt ikryssade ämnen förstod jag när jag vid ett tillfälle fick upp ett malmkorn som innehöll 110% molybden, 20% järn osv till en summa som växte till 220 procent. Dvs bara ETT ämne som identiferades i kornet visade på en högre siffra än 100% när summan av alla inte får överskrida 100%.

Vad kan tänkas vara fel då rent allmänt? För hög spänning? För dåligt kol-lager på mitt prov? En inställning?

Annonser
Det här inlägget postades i Andra vetenskaper, Geologi, Studierna. Bokmärk permalänken.