Pubertalt svenskhat

En av de mer irriterande sakerna som jag som gammal arkeologi- och historia-student inte kan med är när folk gnäller en massa om att föremål ska återlämnas efter händelser som skedde för århundraden sen. Det här med genetisk arvsrätt på föremål är bra mycket mer komplicerat än många tillskriver det. Att säga att ”denna tillhör X för att X tycker det” är devis idag trots att det såklart ofta är väldigt svårt att bevisa dessa påståenden.

Och vad gäller mer konkreta exempel på detta är nationalistiska danskars tjat om svenska krigsartefakter nog det mest ömkliga. Nu är det ju så att i sak sympatiserar jag trots allt med danskarna i detta. Vi kan gott återlämna klart danska föremål till danskarna. Kriget är ju över så att säga och nog sjutton kan vi hitta lämpliga mottagare för föremålen i fråga.

Men det är proportionen som det hela har utvecklats till som jag inte köper. När det går från uppmärksammande av svensk möjligen långsam nonchalans till rena rama svenskhatet där retorik och myter styr agendan tappar iaf jag all lust att sympatisera med nationalisternas krav.

När det hävdas att svenska museer skulle tömmas om vi återlämnade alla krigsbyten har det gått från sympatiska åsikter till rena rama hetsen och hånet mot Sverige. Vad vill egentligen svenskhatarna i Skåne och Danmark med denna retorik kan man fråga sig? Inte är det att förbättra relationerna mellan länderna. Nej det handlar om rena provokationer och just den klyfta man säger sig vilja motverka.

Ibland skäms jag för vad andra skåningar sysslar med. De gör inget annat än försöker sätta käppar i hjulen i relationerna mellan Sverige och Danmark. Det är en sak att gilla Danmark mer än Sverige, en helt annan när det övergår i pubertalt svenskhat så som allt fler skånska bloggare sysslar med under falsk förevändning om att de minsann är uppmärksamma på en massa som den sovande svensken överlag inte ser. Trams såklart.

Att gnata om statyer, att överdriva krigsbytesmängder, att älta och älta forna tiders synder är inte att vilja göra något till det bättre mellan nationerna, det är att vilja göra fler och tydligare skiljelinjer. Bloggare som Lilli Severin verkar inte för integration mellan två broderfolk, utan för ökad segregation baserad på förvirrad lokalpatriotism och ett agg mot Sverige som ter sig vara av personlig grad snarare än objektiv kring fakta.

Vill man verkligen att Sverige ska återlämna krigsföremål så tar man det den offentliga vägen med respekt och god ton och med hänsyn till att sådana processer tar tid. Att hålla på och förtala Sverige bara för att det inte går så fort som man vill – jag menar, snackar vi 5åringar med damp nu eller vad är det för fel på de danska nationalisterna? (Avdelningen förtal av folk enligt dansk modell).

Annonser
Det här inlägget postades i Frihetsfrågor, Historia & arkeologi, Konspirationer & pseudovetenskap, Politik & ekonomi, Skåne. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Pubertalt svenskhat

  1. Lilli skriver:

    Men snuskemandse, kan du ikke lide mig mere…? Nu bliver jeg ked af det…

  2. Dr M skriver:

    I en del fall är det ju dessutom så att krigsbytet ifråga till och med har en längre historia i landet det hamnat i än landet det ursprungligen togs ifrån. Och som någon dansk museiföreståndare (tror jag det var) konstaterade en annan gång när sådant här var på tapeten: muséerna har avtal för att låna ut föremål till varandra. Vill de ställa ut drottning Margaretas gyllensduksklänning ringer de helt enkelt upp Uppsala domkyrkas skattkammare och ordnar den saken.

  3. Daniel skriver:

    Lilli: Som sagt. Pubertalt. Tackar för att du styrker mitt påstående.
    Dr M: Exakt så på alla punkter. Det är ett pseudoproblem som endast pubertala skåningar eller nationalistiska tokar i Danmark hittat på.

  4. Lilli skriver:

    Usch, så elak du är… Kan glädja dig med att jag slutar blogga. Der er alligevel ikke nogen, der kan lide mig…

  5. Daniel skriver:

    Lilli: Så går det när haspen inte är på.

  6. Lilli skriver:

    När haspen inte är på ränner den gamle bocken kanske sin väg, ja.

    För övrigt klart att en sympatisör med Piratpartiet inte kan skilja på ”mitt och ditt”. Men är det inte ett problem för dig så behöver det inte vara ett problem för mig. Jag har alltid drömt om ett mikroskop. Sådana är väl blänkande och fina? Ihh, ett sådant vill jag ha på mitt skrivbord! Jag kommer förbi och hapsar ditt, tror jag. Sedan kan du ju bara kontakta mig när du vill låna det. Inget problem. Med mindre jag själv vill använda det alltså, eller är på dåligt humör…

  7. Daniel skriver:

    Lilli: I wouldnt steal a car, But i’d download one if i could

    Det här med mitt och ditt är just en sådan fråga som bara precis vi pirater förstår. Ni andra tycker att det är helt okej när folk påstår sig kunna äga information. Ni tänker verkligen inte alls efter hur absurt det är när folk går anspråksrätt på information. (klargörande för tekniskt obegåvade: Allt som skickas via nätet är information som kopieras från en plats till en annan – allt). Det är såklart en svår fråga – men vi pirater försöker åtminstone problematisera den. Ni övriga är så enfaldiga att ni bara köper industrins tomma argument om att det är stöld när någon kopierar ettor och nollor. Förenklar det som inte kan förenklas. Ser självklarheter där inga självklarheter finnes.

  8. Lilli skriver:

    Vilket trams! Varken information eller idéer kan beskyddas upphovsrättsligt. Det är den konstnärliga utformningen som beskyddas mot efterapning.

  9. Daniel skriver:

    Varje dag erkänns patent på just information, du får läsa på lite. Varenda applikation som skrivs innehåller patent.

  10. Lilli skriver:

    Patenträtt är en sak. Upphovsrätt en annan. Men upphovsrätten till konstnärliga verk anerkänner du kanske?!

  11. Daniel skriver:

    Lilli: Nej det är i princip samma sak – det är mest semantik att skilja sakerna åt eftersom det handlar om samma sak – rätten att äga ett materiellt eller immateriellt objekt. Upphovsrätt handlar om konstnärliga saker som uppnått en viss nivå av sk verkshöjd. Verkshöjd under namnet patenthöjd beskriver även det som definierar ett patents nivå. Dvs om patentanspråket är unikt nog att vara giltigt – på samma sätt som upphovsrättsanspråket också är unikt nog. Skillnaden är mikroskopisk mellan begreppen. Det ena handlar mestadels om konstverk, det andra om övriga alster. Men det handlar fortfarande om ägandeanspråk av dem.

    Vad gäller upphovsrätt för konstnärliga verk anser jag att när det handlar om immateriella saker så som data, berättelser och musik så ska det inte få finnas en upphovsrätt som idag nej. Jag kan tänka mig en tillfällig lösning, där man äger rätten till alstret i en kortare tidsbegränsad tid efter första offentliggörandet, men inte att något jävla poet kan sitta livet ut och dra in pengar på att äga något han skrev för 60 år sen – eller bete sig som Sallinger, och stämma folk som använde sig av en av ”hans” figurer i en ny berättelse 60 år efter att hans bok kom ut.

  12. Lilli skriver:

    Försök inte slingra dig – det var möjligheten att upphovovsrättligt beskydda information vi talade om!

    En kortare tidsbegränsad period? Är det ett par timmar? Längre tid efter utgivelsen tar det väl inte förrän piratkopior ligger på nätet?

    Jävla poeters skriblerier kan mänskligheten väl undvara även efter 60 år? Vill du inte ha dem så låt bli att köpa dem. Vill du ha dem så betala för dig.

    Irriterande med finniga pubertetsyngel som tänker med i-poden.

  13. Daniel skriver:

    Jag har inte slingrat mig om något alls – vilket du troligen också lägger märke till när du slutar trolla.

    Jag undrar hur det känns att leva i en värld där allt är så enkelt och naivt som det uppenbarligen är i din lilla Lilli? Jag tror jag ska försöka skaffa lite sagoböcker så jag förstår hur det är att vara barn till sinnet, där allt är svartvitt och goda är goda och onda är onda, ty det har jag glömt bort i all min cynism.

  14. Lilli skriver:

    Ihh, ja! Vill du inte läsa högt för mig…?

Kommentarsfältet är stängt.