Här har humanisterna tyvärr inte helt rätt heller

Jag är ateist och i 9 fall av 10 så håller jag med humanisterna. Lika så håller jag inte med Björklund i 9 fall av 10. Men nu har vi ett sådant unikum där jag skrämmande nog tycker att Björklund är lite mindre ute och cyklar än humanisterna. Nej, Björklund är såklart inte alls rätt på saken, men inte helt fel på det sättet som humanisterna vinklar det. Det innebär inte att jag på något sätt håller med tidningen Dagens paranoida påhitt. Som vanligt när man kritiserar vissa så blir allt svartvitt. Håller du inte med oss så håller du med våra fiender. Sånt pladder ska vi väl se om jag kan ducka idag. Jag har dock väldigt svaga förhoppningar.

Det hela handlar om skolundervisningen av religion där många kristna vill ge kristendomen särställning. I detta kan jag absolut till fullo sympatisera med humanisternas invändningar att så inte ska vara fallet i ett modernt samhälle där alla världens religioner och rimligen även ateism ska avhandlas jämlikt i en sådan undervisning. Ska vi undervisas i läror och arv av läror i samhället ska allt behandlas rättvist och lika.

Problemet är att humanisterna lägger stor vikt vid diskussionen om VARFÖR kristna tycker att kristendomen ska ha stor vikt i undervisningen och då bemöter de osanning med fel. Det är korrekt så som humanisterna säger att det kristna arvet inom religionsfilosofin och sedemera moralen i samhället är rejält överdriven av den kristna lobbyn. Det är däremot inte sant att man i en handvändning kan skilja på en religions historia och dess lära. Så när humanisterna säger att det är skillnad på historia och religion så har de helt enkelt inte alls rätt.

Kristendomen som lära och religion (det gäller alla religioner) är en produkt av sin urkund och tolkningen av urkunden. Tolkningen av urkunden är ett historiskt händelseförlopp, ofta i direkt anknytning till massor av andra historiska händelser. Liberalteologins framväxt under 1800talets slut är en produkt av vetenskapens och den sekulära humanismens samtida framväxt och en ökad kunskap rent allmänt i den intellektuella världen om andra filosofier än den lokala. Kopplingen mellan reformation och samhällsförändringar i Europa är gigantisk. Och reformationens påverkan på religionens lära är enorm – både för protestanter, katoliker och sedemera att det sekulära öht kunde växa sig starkt.

Det går inte att skilja på en religions historia och dess lära! Det går heller inte att skilja på religionshistoria och historia. Det är egentligen väldigt bedrägligt att våra universitet har delat upp det i 3 separata ämnen (teologi, religionshistoria, historia) när så mycket är mer gemensamt än delat i alla poänger. Det hela handlar mer om skild metodik än att man skulle beröra olika saker. Nu kan man såklart tala om helt olika ting i teologi och historia, men teologin har påverkat historien och historien har påverkat teologin och skiljelinjen är mer akademisk än så konkret som humanisterna vill att den ska vara.

Inte för att det legitimerar att ungdomar på något sätt ska undervisas i en särbehandlad religions lära. Snarare borde religionsundervisningen bli mycket mer religionshistorisk i sitt fokus. För det är först då som man egentligen kritiskt kan förstå religionens lära. Men det lär ju inte ske förrän religionshistoria som ämne på universitet blir mer integrerad med historievetenskaperna.Det här gäller ju såklart inte bara religion som ämne. Samhällsvetenskap som ämne på gymnasiet är ju också egentligen fullständigt omöjligt att skilja från historia. Hur kan man förstå hur en stat ser ut och fungerar om man inte förstår hur och varför sakerna växte fram. Principen är den samma och skillnaderna mer organisatoriskt akademiska än konkreta.

Jag förstår till fullo vart hän humanisterna vill komma med sitt resonemang. Det irriterar också mig mycket när folk tenderar att blanda samman samhället av idag med vilka arv som egentligen lett fram till det och vilka arv som tillskrivs äran förenklat. Men det är mer retorik att vilja skilja på historia och religion än konkreta fakta. Är det någon nytta jag har av över 10 års erfarenhet på en massa olika ämnen och en massa olika institutioner på Göteborgs och Lunds universitet är det att ofta talar man om samma saker, men med olika metod och perspektiv. Den skillnaden mellan ämnena hör till viss del hemma. Men bara på akademisk nivå. När man försöker dra skillnader mellan religion och historia på gymnasial nivå, där det handlar om att skaffa sig en grundläggande förståelse kring vad kristendomen/islam/ateism är så kommer man misslyckas totalt utan en integration mellan religionen och dess plats i historien. Man kommer framförallt förvirra ungdomar om det ska dras murar där murar inte finns i rädsla för att religionens lära på något sätt skulle kontaminera ett annat ämne.

Så när jag ser den här meningen på humanistbloggen: ”Felet Björklund gör är att han inte skiljer på kristendomens religionshistoria och dess kulturhistoria.” så kan jag inte låta bli att småle lite. För om det vore så enkelt att dra en linje mellan kulturhistoria och religionshistoria i konkreta exempel så skulle jag bevisligen ha missat något sensationellt kring hur religioner och ämnet historia fungerar trots 100tals poäng i det.

Gnäll inte på Björklund med argument baserat på ett exempel på en dramatisk skillnad som öht inte finns mer än akademiskt. Man vinner inga debatter mot smygpropaganda för kristendomen som religion genom att hitta på förenklade argument som inte håller de heller.

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi & akademiska frågor, Historia & arkeologi, Politik & ekonomi, Religioner, Retorik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Här har humanisterna tyvärr inte helt rätt heller

  1. ”Den skillnaden mellan ämnena hör till viss del hemma. Men bara på akademisk nivå.” Anser du också att man inte kan göra skillnad på biologi och etik eftersom etiken utformas av biologiska varelser? Jag tycker din invändning är obegriplig.

  2. Daniel skriver:

    Patrik: Oj, ”obegriplig”. Ett starkt ord. Men det får jag väl ta när jag nu kritiserade dig.

    Du ser det hela väldigt svartvitt om du anser att jag iom att jag ifrågasätter uppdelningen av ett par akademiska ämnen då också skulle anse att ALLA akademiska ämnen skulle slås samman. Nej det anser jag inte, men jag anser att i grund och botten borde betydligt fler ämnen slås samman och snarare ha grenar än separata institutioner.

    Kopplingen mellan religionens läras utformning (som sker av historiska förlopp) och historia är betydligt närmre än kopplingen mellan etik som lära och biologi. Men förvisso, det borde kanske på universitetsnivå finnas studier av sambandet mellan etik och biologi – men det gör det väl redan på ett par platser i världen om jag inte missminner mig så jag får nog säga att jag finner din invändning obegriplig.

  3. Ok, svårbegriplig är nog det rätta ordet. 🙂

    Jag tycker en uppdelning är speciellt viktig att göra på ett område som är så känsligt som religion.

  4. Daniel skriver:

    Patrik: Vi kan ju isåfall göra det enkelt för oss. Ge mig ett exempel på något inom ämnet religion som inte går att koppla till historia som ämne.

  5. Allt som något någonsin sagt är del av historien, så du ger mig en omöjlig uppgift: e=mc^2 har också en historisk kontext, men det betyder inte att man måste förstå den för att förstå formeln.

  6. Daniel skriver:

    Patrik: Du missförstår grunden i det jag säger – jag talar självklart om förståelse.

    Bara för att man kan koppla ALLT till en historisk händelse innebär det inte att det i en diskussion om historia och religion skulle vara lika långsökt för poängen. Poängen för e=mc^2 står inte och faller med historien bakom det för det är inte en fråga som berör historia – vilket du själv säger. Jag behöver inte förstå några historia förlopp för att förstå e=mc^2 – det är vi båda överens om.

    Men för att förstå teologiska diskussioner, etik och filosofi inom religion, och framförallt, påståenden om dess arv till oss idag måste jag förstår historien, så kan jag inte acceptera att man särskiljer på det hela på samma sätt.

    Som sagt, pröva mig gärna med ett exempel på en religiös sak och se om jag inte kan göra en koppling till det hela där historien kring inte är viktig för förståelsen. Det är väl inget orimligt krav från mig?

  7. Är Jesus Guds son?

  8. Daniel skriver:

    Patrik: Det skulle jag vilja påstå är en fråga som mår väldigt bra av att man känner till lite om hur det såg ut i Palestina kring den perioden för när denne Jesus påstods ha levt. Det drällde av profeter som predikade i en skala som aldrig setts tidigare och senare. Varav väldigt många kallade sig just för den nya Messias.

    Det bevisar inte något att peka på flera messias-ar, men det gör å andra sidan inget annat svar heller. Men det ger en indikation på att det kan vara ett negativt svar på frågan.

  9. Daniel skriver:

    Jag kan själv komma med fler klassiska ”rena” teologiska exempel: Är gud god?

    Om man inte känner till hur greker och romare diskuterade sådant, inte känner till Teodice-diskussionerna alls, eller vad moderna mer sekulära tänkare sagt, då kommer man ju heller inte kunna bidra något till diskussionen.

    Vad är ”skapad efter guds bild” för något egentligen?

    Lite klurigare, men jag skulle tro att om man kan titta på hur religioner i regionen rent allmänt uttryckte sig och skildrade sina gudar och människans plats så kan man öka förståelsen.

    Vad är en präst och varför ska kristna lyssna på en sådan?

    Uppenbart att det inte går att svara på utan att förstå den kristna historien, och i det här fallet även arvet efter romartiden eftersom den kristna hierarkiska strukturen (iaf hos katolicismen) är ett rent arv efter romersk. Pontifex maximus (påven), biskopar, präster. Ren romersk hednisk struktur – t om namnmässigt delvis.

  10. Jag tog ett rent faktaexempel för att peka på hur ointressant historien är för kunskap om själva sakutlåtandet. Det finns en historisk aspekt, självklart, men den hjälper oss inte det minsta att svara på frågan.

  11. Daniel skriver:

    Patrik: Det är inte alls ett ”rent faktaexempel” eftersom det är en fråga utan svar. Det borde du känna till om du vet vad humaniora öht är.

    Alltså, eftersom man inte KAN svara på frågan, är allt man har just aspekter och tendenser och en förståelse för perspektiven. Du förstår ju inte hur humaniora fungerar i sin grund om du inte förstår det. Religionsvetenskap (eller humaniora överlag) handlar inte om sanningar på akademisk nivå. En religionslärare (eller för den delen professorn) kan inte svara på frågan om Jesus verkligen var Guds son och kommer heller inte försöka om han vet vad han sysslar med.

    Men religionsläraren kan svara på olika aspekter på det hela och då är den historiska kontexten jätteviktig – vad folk har trott och sagt är ALLT man har i frågan om vem Jesus var. Hermeneutik kallas den delen av humaniora och är lite av grunden för all humanioraforskning idag. Förståelse hur folk har tänkt kring frågor och fenomen.

    Så här sammanfattar wikipedia humaniora och det stämmer väl överens med vad man lär ut på Göteborgs och Lunds universitet.

    The humanities are academic disciplines which study the human condition, using methods that are primarily analytic, critical, or speculative, as distinguished from the mainly empirical approaches of the natural and social sciences.

    Och så här religion:

    Religious studies, or Religious education, is the academic field of multi-disciplinary, secular study of religious beliefs, behaviors, and institutions. It describes, compares, interprets, and explains religion, emphasizing systematic, historically-based, and cross-cultural perspectives.
    While theology attempts to understand the intentions of a supernatural force (such as deities), religious studies tries to study human religious behavior and belief from outside any particular religious viewpoint. Religious studies draws upon multiple disciplines and their methodologies including anthropology, sociology, psychology, philosophy, and history of religion.

    Om du inte förstår den ofrånkomliga kopplingen mellan religionsvetenskap och historia, så förstår du inget alls om vad varken religion eller historia är som ämnen. Dina ogilitiga kopplingar till fysikteorier och historien bakom hur dessa kom fram och irrelevansen för förståelsen av fysiken genom historia – och att du FORTFARANDE inte förstår att så funkar inte humaniora trots att jag försökt förklara det visar för mig att du inte VILL förstå och snarare är tjurig över att jag kritiserar dig än något annat.

    För du ser väl att det är en skillnad mellan relevansen att förstå hur ett samhälle såg ut i en fråga om hur en religion ser ut än i frågan om hur en fysikformel ser ut i samband med dess tillskomst? Om inte kan jag inte gärna säga något mer för det är en astronomisk skillnad i alla dess grundvalar.

  12. Ok, låt oss säga att jag går med på ditt resonemang (du har förstås rätt i det du säger, men du svarar på något annat än det jag kritiserar – vi pratar förbi varandra helt enkelt). Vad i hela ditt resonemang leder fram till att man ska särbehandla kristendom i skolan? Björklund anför historiska skäl, men det är definitivt inte den typ av historiska skäl du drar fram. Dina är giltiga, hans är det inte. Det är två olika typer av historisk argumentation ni använder.

  13. Daniel skriver:

    Jag anser inte att man ska särbehandla kristendomen i skolan. Verkligen inte.

    Det jag jag ville få fram var en invändning mot att det är lätt att skilja på vad olika ämnen ska handla om och att just religion är ett ämne som blir nästan obegripligt utan en koppling till historia, även den ”sekulära” historien om kungar, krig, politik osv som inte blir begriplig om man inte tittar på tex hur och vad en kung är och hur denne kunde legitimera sin makt genom tex bibeln så som man tolkade den då.

    Jag håller ju inte med Björklund, men jag anser att kritiken mot honom från dig också blev fel. Björklund har självklart fel. Kristendomen ska så fan inte särbehandlas eller skildras som en uppbärare av dagens alla normer och regler och traditioner på det sätt som Björklund och kristna vill få det till.

    Jag har verkligen INGET att invända på den punkten i ditt resonemang. Därav min brasklapp allra först i mitt ursprungsinlägg – där jag skrev just att jag misstänkte att nu kommer jag säkert anklagas för det för att jag kritiserar kritiken. 🙂

    Jag skulle vilja att ungdomarna fick RIKTIG religionsvetenskaplig undervisning i skolan. Precis som ni i humanisterna också vill rimligen. Men jag vill bara belysa att det inte kan ske genom att dra skiljelinjer där skiljelinjer inte finns mer än som akademiska epitet (historia, arkeologi, kulturhistoria, ekonomisk historia, religionshistoria, religionsvetenskap).

  14. Point taken. Jag förstår vad du menar och tycker du har en poäng. Men jag får fundera ett tag till på om jag tycker du har rätt eller inte. Tack för en upplysande diskussion!

  15. Daniel skriver:

    Patrik: Tack det samma. Det var som sagt inte mitt syfte att tjafsa. Jag tyckte bara att kritiken mot Björklund (som såklart hade fel) också den blev fel (men inte så astronomiskt fel som man kan tro av diskussionens längd)

  16. LP skriver:

    @Daniel

    Jag är medlem i Humanisterna och jag har även studerat inom området humaniora (visserligen inom en smal specialgren, men jag har ändå lite koll på området).

    Jag tycker ditt resonemang och din kritik är bra och den belyser något som flera debattörer åtminstone borde försöka ta till sig. Mina tankar har gått i ungefär samma riktnig då jag ströläst om saken, men jag hann inte formulera mig så långt som du.

    En sak som jag dock oroar mig över, förhoppningsvis i onödan, är om detta resonemang (som du tydligt formulerar) kan leda ner i det förbannade sanningsrelativistträsket? Kan det, om det drivs konsekvent, tom spilla över på naturvetenskapen och på det sätt som vi sett hårresande prov på from postmodernismen, göra att man åter börjar vimsa om att allt är relativt och att vetenskapliga fakta är den vite västerländske mannens ”uppfinning” och inte mera sann än förklaringar som tar stöd bland tomtar, troll och gudar? För att inte tala om hur lätt det är att även börja påstå att tex jämlikhet och mänskliga rättigheter bara betyder något i en större förståelsekontext (sätts in tillsammans med historia, politik, religionshistoria mm) och inte alls kan finna stöd i värderingar som förmodligen är allmänmänskliga.

  17. Daniel skriver:

    LP: Jag tror inte det finns något i det jag sagt om otydliga ämnesgränser som leder till relativisering av fakta. Naturvetenskapen har sin metodik och humanioran sin – olika syften och olika poänger. I vissa fall kan det handla om frågor som går över gränserna och då blir det såklart lite jobbigt (det ska gudarna veta att jag vet som håller på med det just nu på min kandidat i geologi som även innehåller arkeologi – det är inte bara olika ämnen – det är grundläggande helt olika vetenskaper med olika syften).

    Att det finns humanister (alltså då åsyftandes folk som håller på med humaniora och inte organisationen humanisterna) som inte förstår poängen med naturvetenskaper och försöker relativisera sanningar där är såklart sorgligt. Men det är ju bara som de är okunniga. På samma sätt som det finns naturvetare som är okunniga om att humaniora inte har som syfte att ta reda på sanningar, utan mer förståelse kring tolkningar.

    Jag tror att både naturvetare och humanister skulle må jävligt bra av att lära sig skillnaden ordentligt – så skulle de sluta missförstå varandra också.

Kommentarsfältet är stängt.