Stressen inom vårdyrkena

Det här med att öka produktiviteten med 25% måste vara bland det dummaste jag sett på länge. Alla vi som antingen jobbar i vården eller som i mitt fall har en sambo som är narkossjuksköterska kan ju bara skratta åt påståendet att arbetet skulle kunna effektiviseras med hela 25%.

Min sambo kommer hem slutkörd varje dag efter fullspäckade scheman. Det hela som ska sätta fackla i arslet på henne eftersom hon är ”lat och ineffektiv” kallas ”Lean” och handlar om att bara de anställda får vara med och säga till mer så ökar också deras effektivitet. En härligt teoretisk oempirisk kalkyl som bara kan stämma i en ignorant ekonoms lilla teoretiska värld. Det handlar ju föga om att de anställda ska få bestämma, det handlar om illusionen om att de fått göra det och att det på något sätt skulle leda till förbättringar. För i praktiken kommer förslagen från anställda bara sällan hörsammas, och fokus kommer ligga på andra saker inom begreppet ”lean”. Och i många fall finns det inget mer att göra åt effektiviteten som den är mer än att öka på antalet anställda. Men det förslaget kommer ju aldrig gillas.

Lean i sin nuvarande form togs tydligen fram av Toyota på 80talet och tjänade säkert sitt syfte delvis men var knappast utan problem. Toyota lider idag av extrema problem med kvalitén på företaget. Varför? Jo för man kan inte stressa folk som jobbar på maxnivå och tro att det inte kommer påverka produkten negativt förr eller senare.

Usla bilar som går sönder är en sak, men patienter som kommer hem felbehandlade är inte det minsta acceptabelt. Ett grundkoncept hos lean-filosofin läser jag är ”just in time”. Dvs att allt ska finnas tillgängligt snabbt och att väntetider ska försvinna. I teorin låter det ju gulligt, men om man applicerar det på en vårdinrättning innebär det att man kommer sätta patienterna i väntrummet i samma ögonblick som arbetsdagen börjar.

Dvs vårdpersonalen ska börja behandla patienter direkt när arbetspasset börjar. Det låter väl rimligt tycker du? Nja, problemet är att inom vården så behöver man gå igenom patienternas hälsojournal innan man börjar för dagen så att man inte gör fel (inte helt bra att ge fel patient fel medicin).

Och jobbar man med anestesi så ska det förberedas utrustning och material INNAN patienten ligger där på bordet för sövning. Det är ju inte så att de får betalt för att komma dit en halvtimme innan och förbereda utan det är en del av arbetsuppgiften som därför också måste ingå i arbetstiden. Som det är redan idag förväntas du dock göra massor av sånt här på övertid (som du inte får ta ut i lön, nej i kompledighet endast – och bara när arbetsgivaren motvilligt tycker det är okej). Som det är idag, redan innan detta påhitt införts officiellt är det knappt tid över för en halvtimmes lunch på en arbetsdag. Det finns inget att effektivisera – däremot massor av saker att förbättra för de anställdas och därmed som en konsekvens patienternas välbefinnande.

Det är ju förövrigt Lean-filosofin som redan finns i vården i form av inhyrningsföretag, som gått från att vara ett smidigt komplement till anställda, till att bli en ersättning med alla de bekymmer det leder till kvalitetsmässigt när folk som inte är vana vid en arbetsplats måste läras upp hela tiden av de få som jobbar där mer permanent. För att inte snacka om vad den sortens anställningsform kan göra med folk som inte vill flänga runt hela tiden. Än så länge finns det som tur är fasta jobb inom vården, men det vetefan hur länge det kommer få vara så. Och då kommer vi se vad anställda som kostar det dubbla kommer spara landstinget pengar… eller inte alls. De enda som garanterat tjänar pengar är Lean-konsulterna som reser runt och säljer sina ideer till godtrogna sjukhuschefer. Lite snygga siffror på hur något sjukhus i Ukraina förbättrade sin ”produktivitet” med 45 % och ledningen vill vara med.

Tänk om tänk rätt. Vården behöver mer pengar och fler anställda, så enkelt är det och det är där skon klämmer och inte kring någon abstrakt effektivitetsvariabel som knappt fungerar för produktionsindustrin – och definitivt inte för vården. Jag har sett sånt här i sina mest extrema former inom privat produktionsindustri. Jag betvivlar att det gagnar företagen att de byter ut anställda så som jag byter kallingar. Ta tex Securit i Eslöv, som filmade sina anställda. Sen kunde de anställda bli uppkallade på kontoret där någon snorhans pekade på TVn och säger – ”om du istället för att stå vid den maskinen och går dit, flyttar maskinen dit från början, så måste du inte röra dig de där onödiga 2 metrarna varje dag och blir därmed effektivare”.

På den här punkten är jag nästan kommunist – jag avskyr innerligt när anställda blir behandlade som rena produktionsmedel som ska jagas med blåslampor, förnedras med fjantiga förslag och övervakas med kameror eftersom hela filosofin bygger på misstro mot de anställdas lojalitet och deras kompetens. Så inte ens inom privat sektor tycker jag det är okej rent moraliskt även om jag där mer kan köpa att företagen för göra som de vill (även om det är lättare sagt än gjort att bara sluta om man inte trivs).

Inom offentlig verksamhet borde det vara olagligt. Inom vården borde det vara spöstraff att bara ens föreslå det.

Nästan alla rapporter vi ser i media om lex maria-fall beror på stressad vårdpersonal. Det sista vården behöver är aningslösa ekonomer som ska berätta för vårdpersonalen hur de kan jobba fortare (eller ”effektivare” som det så fint heter av helt kosmetiska skäl.) Det enda mer ”effektivisering” leder till är att folk känner sig mer stressade. Och det kommer leda till fler och fler fall av felbehandlingar. Så enkelt är det. Du kan inte skynda det som redan går på mer än 100%.

Och nej, du kan inte effektivisera det heller genom att komma med pekpinnar om att göra saker ”smartare” eftersom det leder till stress av att man misstros och övervakas! Inget stressar någon mer än snack om effektiviseringar. Övervakningar av hur du gör ditt jobb. ”Förslag från chefen om bättre rutiner”. Osv.

Inget ger mer stress än dessa ting. Och ingen plats är mer olämplig för stressade anställda än en arbetsplats som hanterar folks liv.

Annonser
Det här inlägget postades i Frihetsfrågor, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Stressen inom vårdyrkena

  1. Dr M skriver:

    Känns rätt mycket som ett förslag från någon som inte tänkt riktigt färdigt och inte satt sig in i den faktiska verksamheten, va? Inte så att jag tvivlar på att det kan finnas effektiviseringar att göra i sjukvården, men de handlar i så fall om organisationen (se till att kommunikationer och logistik fungerar effektivt, se till att folk inte belastas med arbetsuppgifter utöver huvuduppgifterna o.s.v.), inte själva vården. Att sätta en blåslampa till i röven på sjuksköterskorna kommer förmodligen bara att vara direkt kontraproduktivt.

    Och just in time-tänkande fungerar säkert på sina ställen, t.ex. i löpande band-produktion och så, men känns som ett recept på katastrof i sjukvård där inte allting är mekaniskt och förutsägbart.

  2. Daniel skriver:

    Danskarna har eller hade ett program där chefen för ett stort bolag gick ut anonymt bland de anställda och provade på olika sorters arbetsuppgifter.

    Inte en chef sa annat än att de blev överraskade hur hårt folk jobbade. Inte en chef sa annat än att de blev mäkta imponerade av hur lojala och skickliga folk överlag är och att felen, om de finns oftast finns över den anställde snarare än hos. Dvs om man ska effektivisera något så är det ledningen – för det är oftast där som skon klämmer kring hur ett företag fungerar. Att cheferna misstror sina anställda i onödan, att tid ägnas åt denna misstro och att man som chef över stora bolag sällan har det minsta grepp om hur olika uppgifter är att utföra, men ändå så bestämmer man över hur de ska skötas.

    Det kan ju låta som en knegarklyscha, men chefer borde prova sina anställdas jobb innan de säger hur de ska sköta det. Få chefer som inte provat på just det, skulle säga annat.

  3. Daniel skriver:

    *program, alltså TV-program

  4. Daniel skriver:

    Så när Bent Christensen eller vad SUS chef nu heter, dvs före detta MAS och USIL-sjukhusen uttalar sig så borde han prova på deras uppgifter först. Även om han är utbildad läkare (tror det, kan vara fel) så har han ju inte nödändigtvis koll på hur en ssk ska sköta sitt arbete på bästa sätt (som samtidigt går att göra utan att den anställde knäcks). Som det är nu visar han att han är bra på att bli polare med makthavare i landstinget, men överlag är han hatad på sjukhuset (100tals har sagt upp sig genom åren pga hans beslut).

    Han gillar nog bättre att bli bjuden på Spa av Lean-konsulter än att prova klä i sig blåkläderna och testa en vecka som undersköterska på en avdelning.

Kommentarsfältet är stängt.