Hur får man lov att kritisera man islam egentligen?

Professor Erik Svensson brukar inte gilla att jag skriver bloggposter om hans bloggposter. Jag blir att betrakta som stalker då. Vi får se om det blir annorlunda den här ggn. Jag började skriva en jättelång bloggpost, sen insåg jag rätt fort att den var nästan oläslig pga sin längd, så här kommer en mycket bättre och (trot eller ej) kortare som egentligen handlar om exakt samma sak, men mer konkret. En lite snällare post om professorn förövrigt.

Han är iaf nu arg på oss liberaler för att vi har mage att hylla den så otroligt hemske Lars Vilks som en förkämpe för yttrandefriheten – mannen som med en liten teckning på en rondellhund som skulle föreställa Muhammed minst går att jämställa med Adolf Hitler. Vilks är en islamofobisk konstnär. Ett mycket bättre exempel vore tydligen Björn Södergrens kamp mot 100 svenska nazister på 1990talet. För nazism är ju ett jättestort hot mot samhället idag och därmed ett mycket bättre exempel på en yttrandefrihetsförkämpe. Jag har inget att invända – det stämmer kanske.

Ett långt resonemang om hyckel osv följer när liberaler inte väljer att publicera liknande saker som rör judar – eftersom tydligen så är yttrandefrihet också en skyldighet att publicera allting annat som existerar så att man inte är att betrakta som selektiv eller hycklande. Yttrandefrihet är tydligen det samma som yttrandeskyldighet. Publicera allt vi vill, eller var tyst. På något sånt sätt ska yttrandefrihet fungera om vänstern får bestämma. Hyckel var det ja…

Sen kommer en massa pladder om hur hemsk Vilks är som konstnär. Vilket kan besvaras enkelt med att det är poänglöst för rätten till yttrandefrihet huruvida det är vackert, snyggt eller välformulerat. En dövstum utvecklingstörd Adolf Hitler ska få säga sitt om judars fula anleten (obs semantik) med blindskrift om det råder sann yttrandefrihet. Det gör det såklart inte i samhället. Man får inte säga antisemitiska saker – tex att judar äter spädbarn och äger all media. Man får heller inte säga islamofobiska saker som att muslimer knullar getter och torterar västerlänningar för skojs skull. (obs att jag nu var semantisk!)

Det stora bekymret är att massor av ting som är mycket snällare sen gömmer sig bakom dessa epitet – och det är tydligen liberalernas fel när det sker med judar och antisemitism. Visst, det kan jag väl erkänna inte är helt bra. Men vems fel är det när muslimer gömmer sig bakom islamofobi då? För det kan de väl? Eller svänger inte den dörren åt båda håll?

Och nu kommer vi till den viktiga poängen: Jag har ställt en fråga innan till vänstern som jag aldrig fått svar på och den är: Exakt hur ska jag få lov att kritisera islam som religion om jag nu vill det? Uppenbarligen får man iaf inte göra som Vilks och bara göra en teckning som provocerar kring ett tabu. Provokation för provokationens egen skull får bara användas av vänstermänniskor som vill kritisera den rika kristna manseliten eller ”strukturella fel” (se alla saker konstfack gjort de senaste 40 åren). Det har jag förstått att det i princip är lag i vänsterns värld.

Men finns det ett sätt där man slipper att stämplas som islamofob och får kritisera islam eller muslimers beteende? Ge mig konkreta exempel.

Jag är idel öra. Seriöst! Inte för att jag måste lyda den socialistiska åsiktspolisen, men jag skulle ändå vilja veta hur ni tänker sig era ideal kring yttrandefrihet och islam, det som Vilks misslyckats så kapitalt med. För jag ska väl få lov att kritisera islam som religion eller är det där skon klämmer?

Det är rätt svårt att tänka sig en fråga – en riktigt kritisk fråga om teologin eller religionen i vardagen eller som maktinstrument – som inte kan provocera åtminstone ett par muslimer till att gå man ur huse för den populära traditionen i mellanöstern med arga demonstrationer (där minst ett par dör av vådaskott och israeliska och amerikanska flaggor per automatik bränns på order av en lokal despot som vill få folk att glömma bort hur korrupt han är för en liten stund). Och därmed är det omöjligt att kritisera islam eller hur?

Jag tycker att jag har hört rätt många beklaga sig över att det inte går att kritisera Israel utan att bli kallad antisemit och att det är irriterande för er att israel gömmer sig bakom detta. Applicera nu det på Islam och oss liberala tokar tack. Kan jag öht kritisera islam som religion utan att såra muslimer?

Jag har hört floskler om att jag ska få lov att kritisera islam, både från muslimer och från vänstern. Vad jag däremot aldrig har sett är exempel på hur det ska gå till – bara en jävla massa exempel på hur det inte får gå till. Finns det en sanning bakom flosklerna?

Annonser
Det här inlägget postades i Frihetsfrågor, Religioner, Retorik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hur får man lov att kritisera man islam egentligen?

  1. Mikael skriver:

    Bra skrivet, har ställt mig samma fråga många gånger och inte minst nu efter Vilksrabaldret. Dessa eviga och poänglösa brasklappar om att ”Visst får man kritisera islam, men…” utan att man någonsin kan/vill konkretisera det och visa på hur dessa ”legitima” kritiska uttalanden kan se ut.

  2. Daniel skriver:

    Jag förväntar mig inget svar nu heller. Hela poängen är ju att de inte tycker att man ska kritisera islam och muslimer. De är ju de ”svaga” som sagt.

  3. Ping: Vad är ett hot mot yttrandefriheten? « Geobastard

Kommentarsfältet är stängt.