Doing the omoralisk schlagerfestival

Ja tänka sig, jag såg schlagerfestivalen ikväll. Hade inget bättre för mig, så varför inte. Och med rödvin i kroppen blev det riktigt kul. Å andra sidan, allt blir kul då. Kan tycka att det är lite skitnödigt när vissa slår knut på sig själva i att försöka ducka pöbeltvns glansshow numero uno. Så fruktansvärt är det inte. Nåja – här är mina 2 koppardaler om programmet ikväll.

Rätt låt vann. Möjligen med undantag gör Salem Al Fakir som hade en bättre låt, men ett sämre framförande denna kväl (jag såg faktiskt hans första)l. Så mycket sagt om den saken. Den lilla popprinsessan med den coola rösten strålade likt Eva Dahlgren strålade på 90talet. Som en lite sol på scen vilket tände nostalgiska känslor hos mig. Salems låt och sång är såklart jättebra, men hans framträdande var mer SE-banken än pengar på banken. (jag har ingen aning om vad det där sista betyder – det är JP Cheneten som snackar).

Jag har väl dock inte så mycket mer att säga om den som vann, mer att säga om de som kunde ha vunnit, men som absolut på inget sätt förtjänade att befinna sig i samma rum som de övriga artisterna. Jag har inte många krav på en artist som ska sjunga i sådana här populistiska sammanhang – men jag har ett – och det är  ATT man kan sjunga åtminstone ett par toner i närheten av rätt oktaver. Och det kunde jävlar i det inte de 4a hamstrarna i väteperoxidgruppen Timotej. De kunde garanterat heller inte spela på de instrument som de bar runt på. De såg ut som en spelmanskvartett som var skapade precis bara för att stilla alla Nordman-fans vrede över att vandraren inte vann i år heller… De hade ju verkligen inga som helst kvalitéer som syntes på scenen. Huruvida de är bra på att svanka och visa muttan om tillfälle ges, det kan jag inte säga mycket om (tyvärr, jag får erkänna att det hade varit mycket roligare att studera). Nej nu tappade jag tråden.. för mycket snack om bäver…  Jag har iaf för mig att det var en jurygruppsjävel längst upp i norr som gav dem maxbetyg. Det är nästan så att jag känner att jag och P7 Revingehed får ta tanksen upp dit och utföra lite etnisk rensning. Något är fel i ren-landet iaf.

Vad gäller det andra eländet på scenen ikväll så var ju det såklart det gamla Ingrosso(s)pöket Pernilla. Inte för att jag är åldersfascist, men är inte hon typ 71 nu och har barnbarnsbarn? Snygga plastikoperationer isåfall. Desto sämre med resten. Min fråga är: Kan en låt stinka mer 1991 än så här? Alltså Schlager anno 1991. För visst gjordes det bra musik 1991, men inte inom schlagern. Och så dansarna på det med sin jävla boyband mimar-dans… allt var ju som om att ha åkt tidsmaskin till en tid då schlagern var som allra sämst och NKTBs Marky Mark stod för tuffhet. Verkligen INGET var bra med den låten utom att den inte varade mer än ett par minuter och att plågorna därmed gick över fort igen.

Det sagt så var inte resten av startfältet speciellt bra – fast de plågade inte mig iaf lika fysiskt. Andreas Johnsson lät som han satt på dass och försökte pressa ut en hel hamterfamilj genom åskgången. Nästan lika mycket i behov av dass var hon det där snygga skrället, Jessica, men en ballad som hade passat bra i Frankrike 1986. Darin är ju för evigt en Michael Jackssonklon med ett utseende som liksom utstrålar tandställning även nu när den är borta.  Peter Jöback hade en låt lika exalterande som en telefonkatalog från 2003. Och Ola och Erik gjorde låtar som fullkomligt stank av öststatsboybandschlager anno 2001. De historiska kopplingarna haglar alltså, fast på fel sätt.

Ja jag säger då det. Här nedan är bästa svenska schlagern genom tiderna:

Annonser
Det här inlägget postades i Musik & Film, Nostalgi & kuriosa. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Doing the omoralisk schlagerfestival

  1. Emmanuel skriver:

    Herregud, JP Chenet, lägg på ett par tior till och unna dig en hyfsad australiensisk eller sydamerikansk shiraz. Det förklarar på något sätt din apologi för Herman 🙂

    Jag plågade mig också igenom eländet pga, omgivningens tryck (även om jag smet undan ibland till andra teven för att kolla upplösningen av elitserien) och tycker att din beskrivning är klockren, med ett undantag. Monica Z. är bland det bästa av det bästa, och ”En gång i Stockholm” är en höjdare, men som schlager betraktat är förstås Waterloo outstanding.

  2. Daniel skriver:

    Åhnej, du är en sån som säkert också tror att dekantering syresätter vinet va… …När dekantering inte ens handlar om det mer än i skitnödiga kretsar av amatörer… 😉 JP är på inget sätt ett dåligt vin till att dricka till mat tex… funkar till det mesta. Ett trist vin kanske. Inte så äventyrligt. Men verkligen inte dåligt.

    Såklart är Waterloo en ”större” schlager, men större är inte det samma som bättre (enligt mig). Med min sista poäng ville jag bara betygsätta genren som jag skulle göra med andra genrer… och inte som ”egen”. Och då blir det inte många som duger.

  3. Mikah skriver:

    Norrlands Guld 5,2 % duger bra för mig. 😉

    Rätt låt vann definitivt. Följde dramat på radio, P4. Låten har mer i sig än typisk blaskig menlös schlagerkvalité. Det är åtminstone bra radioskvalskvalité. Nej, nu skall jag nollställa mina öron med lite klassisk Ronnie James Dio.

Kommentarsfältet är stängt.