Trenne decennier med botulism

Det här måste nog ha hänt alla: Man har en dammig produkt stående långt in i skafferiet som man upptäckte lite av en slump när man rotade runt efter inspiration till dagens måltid. En burk vita bönor eller liknande. Men innan man får för sig att basera hela dagens matlagning på att kunna använda den här produkten så tittar man efter ett bästföredatum. Dessa är inte så lätta att hitta. Framförallt kan man ibland hitta siffror som man öht inte vet ifall de är bästföredatum eller produktionsdatum och det var upp till för 10 år sen, innan 00talet inföll det enda stora problemet man drabbades av. I fallet med färska varor är problemet inte så stort alls, eftersom där man man rätt enkelt räkna ut vad som är det troliga. Men i fallet med konserver som faktiskt kan ha stått i ett par år så är det svårare när tillverkarna tex skriver: 100307.

Det här var inget jättestort problem för 10 år sen, eller innan 1932. För då levde vi med årtal som omöjligt kunde misstolkas som annat än årtal. Då kvittade det om det stod 900307 eller 070390 – man hade jävligt sällan problem så länge man inte var enfaldig. Man kunde jävligt enkelt räkna ut vad som var årtalet och månaden. Ja om produkten inte såklart var amerikansk – får då kunde det ju stå 030790… Eftersom jänkarna envisas med att vara egna egna. Då vet man ju inte vad som är dag och vad som är månad. Visst, man säger ”den 7e mars 2010” i talspråk – men talspråk är inte nödvändigtvis det bästa för skriftlig kommunikation. Det finns en viss portion folklig logik i det amerikanska sättet, men det innebär bara trassel så fort man ska ange långa och detaljerade sekvenser där även minuter och sekunder ska räknas (där fånskallarna envisas med 12timmarsklocka för att göra det ännu trassligare). Sen finns det ju även de som vänder på ISOn och skriver dag, månad och sist år som tex danskar, tyskar och en stor portion av svensk livsmedelsindustri. Det ser man för jämnan i Sverige och även på en hel del europeiska produkter. Det är hur man än vrider och vänder på steken inte speciellt bra med tre olika standarder som alla dyker upp då och då. Man kan tro att det ligger en konspiration bakom. Fast det troliga är bara att det är enfald och traditioner.

Det finns en standard som eliminerar alla missförstånd och det är ISO 8601 – som säger att man ska börja med det stora och sluta med det minsta. Årtusende. Århundrade. Årtionende. År. Månad. Vecka. Dag. Timme. Minut. Sekund. Millisekund.(ÅÅMMDD i vanliga sammanhang). Fallande ordning. Hade man alltid haft denna standarden behövde man aldrig fundera efter två ggr. Plus att den möjliggör effektivt tillämpningar på mycket mer detaljerade sekvenser där exakta tidpunkter måste anges och där det inte finns utrymme för legender och beskrivningar. Tex i långa dataflöden.

Logik. Tveklös logik eftersom man då alltid visste ordningen på ett bästföredatum även när det står 070310 utan att behöva blinka. Då är produktens bästföredatum 2007-03-10. (ÅÅMMDD). Men ändå envisas inte bara en stor del av världen med att ha en massa jävla olika datummetoder, så sker även t om i Sverige som påstås vara ett föredöme vad gäller just användandet av ISO-standarden.

Jag har verkligen ingen som helst aning om mina vita bönor gick ut 2007, 2003 eller 2010 och roas inte nämnvärt på tanken av att vakna med botulism dagen efter att jag chansade och åt av produkten, som tack vare en miljon olika E-nummer inte kan smaka dåligt även när den är utgången sen 3 eller 7 år. Det lutar åt att de vita bönorna gick ut 2010-03-07 (ÅÅMMDD) och därmed är färska – men jag vet inte med säkerhet då det trots allt är en amerikansk produkt. Därför ett annat problem är att man heller inte alltid vet om det är bästföredatumet som står eller ett produktionstillfälle. Med en del utländska produkter är det så ibland faktiskt att de bara precis anger ett produktionsdatum. Ja alltså.. det är intressant på bröd. Och på skinkan man ska ha på mackan. Men fan inte för mig som konsument vad gäller vita bönor på burk.

Det stora problemet är inte att man inte kan tänka sig att använda de andra sätten att skriva datum på. Det stora problemet är såklart att man aldrig kan veta vad som är vad. Och man man tittar på helheten så ÄR ISO 8601 det mest logiska. Med fördel bör man därför såklart även alltid, om det går, skriva ut det fullständiga årtalet. Dvs inte 100307 utan 2010-07-03. Först då är man i ISO 8601-nirvana.

Men innan danskar, tyskar, amerikaner och svenska producenter av produkter lär sig följa logik så får vi tappert vänta på 2032, då missförstånden återigen begränsas till att endast handla om huruvida det är produktionsdatum eller bästföredatum man ser.

Det märks så väl att ideer om att skriva annat än med ISO 8601 härstammar från en tid då man inte tänkte framåt så mycket och vilka trassel allt annat än ISO 8601 innebär för alla tidpunkter som infaller 00-31 varje sekel. 31 års idioti varje århundrade alltså.

Annonser
Det här inlägget postades i Idioter & idioti, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.