Klart vi ska fortsätta att vara monarki

Det här med monarkins varande är nog en fråga som de flesta svenskar ser som en icke-fråga – tills tramsiga ting utmanar det likt att plocka bort kungasymboler från vår valuta. Det är sånt som överlag får folk att bli irriterade på republikaner. De vinner mycket litet gehör för sin fanatism på det sättet. Här skiljer jag mig förövrigt från merparten av mina socialliberala kollegor. För bortsett från socialister så är republikanerna som vanligast bland oss.

Jag tycker alltså inte vi ska plocka bort monarkin och det är en åsikt som vuxit fram i mig i takt med åren. Jag var en ung passionerad republikan i yngre och mer naivare år. Nej, monarkin måste få vara kvar tillsvidare. Inte förrän en majoritet av svenskarna vill annat eller kungahuset själv vill slippa vara statsöverhuvud. Jag är demokrat, jag tror på folks vilja nämligen. Det är jag inte lika säker på att republikaner är i den här frågan.

Monarkin har sitt värde faktiskt. Den är ett exotiskt varumärke som drar uppmärksamhet till landet på ett sätt en president troligen aldrig kan göra. Vem är bättre på posten som handskakande galjonsfigur än någon som har fötts och uppfostrats till det? Monarkin kostar definitivt inte mer än en president med presidentval vart 4e år skulle kosta och fortsatt underhåll av kungliga byggnader. Den är knappast mer odemokratisk än alla andra offentliga galjonsfigurer som man inte får rösta om (landshövdingar tex – det ligger så långt ner i leden att man knappast kan sägas ha makt över det som medborgare). Ja just det, galjonsfigurer – folk med väldigt liten makt. Kungens makt är bara baserad på hans kändisskap – och att folk de fakto VILL lyssna på honom. Inga krav eller lagar finnes att man idag ska lyssna på kungen.

Argumenten mot monarki är ihåliga och bygger på myter och känslor mer än på fakta. Men har man väl bestämt sig för att monarkin är antidemokratisk så har man och då slutar man se pragmatiskt och rationallt på det hela. Jag vet, jag har ju varit republikan en gång och sett på allting svartvitt. Visst, de kunde sköta vissa ting smidigare. Inte minst ogillar jag att det stundande bröllopet ska betalas separat från existerande apanage. För nog sjutton har kungen pengar nog att kunna betala för allt. Jag är inte utan invändningar kring dem.

Men på det stora hela är det här en punkt där jag är rätt konservativ – fast jag är inte en stofil rojalist för det som tycker att man ska buga extra för kungen eller samla på tallrikar med Silvias portträtt. Jag VET om symbolproblemet med ett statsöverhuvud som inte är valt och jag delar definitivt inte deras syn på hur man ska uppträda med offentligt givna pengar – man måste tänka betydligt bättre PR-mässigt.

Jag kan dock se värdet av en historisk tradition som just klingar av historia. Det är något speciellt med det som har hundratals år av historia bakom sig jämfört med det utan historia. Mycket mer än populistiska val – där vi alla ändå vet att presidenter väljs utav en rik skara människor som har råd att föra personvalskampanjer och inte alls nödvändigtvis av den bäst lämpade. Så, valet står alltså mellan ett stureplans-brat utan historia bakom sig och med maktbegär, och ett stureplans-brat med hundratals år av historia bakom sig utan maktbegär. Ett skitvarumärke mot ett gediget inprövat som många världen över känner till och gillar. Det är fan inget val öht.

Sen har vi även aspekten kring vilken makt presidenten ska ha. Idag vet kungen om sin begränsning i lagen och utmanar inte det. Han vet om att gör han det så ryker han helt. Han sitter på nåder av riksdagen och folket. Men vilka gränser ska vi sätta för en demokratiskt vald president vs demokratiskt vald riksdag och regering. Ska det bli som i Frankrike… någon som kommer i konflikt med regeringschefen för jämnan och alla kan hävda att de har folket på sin sida? Eller ska det bli som i Ryssland, där presidenten har all makt, och regeringschefen är en galjonsfigur? Jag betackar mig för den här problematiken och behåller hellre vår parlamentarism där kungens obefintliga makt är vida känd och ingen maktstrid öht kan ske JUST för att kungen är symbolkung och inte en president som definitivt kommer ha maktbegär. Jag tror också det kvittar hur mycket vi än definierar en president som en lika maktlös figur i lagen som en monark, den kommer ändå ha mycket svårare att acceptera detta då den ju trots allt är vald. För om du vet att du har folket bakom dig, då vågar du mer. Och vips får vi samma irriterande maktkonflikter som i alla andra parlamentariska demokratier mellan regeringschef och statsöverhuvud. Nej tack.

Men det enkla och bästa argumentet för monarkins varande är att det är en älskad institution som en majoritet av medborgarna tycker om och vill behålla. Just därför ska den vara kvar – allt annat vore väldigt antidemokratiskt faktiskt.

Annonser
Det här inlägget postades i Frihetsfrågor, Historia & arkeologi, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Klart vi ska fortsätta att vara monarki

  1. Dr M skriver:

    Intressant att få din syn på den här frågan. Jag kan nog instämma i de flesta av dina argument, tror jag. Jag brukar, vid de tillfällen jag avkrävs ett ställningstagande, beteckna mig som passiv republikan. I princip anser jag att republik är att föredra — det är odemokratiskt att rikets högsta ämbete tillsätts genom arv inom en viss släkt, och det finns en del andra skäl att föredra republik också — och skulle vi börja om från noll och välja statsskick skulle jag rösta för republik. Men som verkligheten ser ut just nu är statsskicket en ickefråga, dels för att vi genom den konstitutionella monarkin tagit hand om alla de demokratiska brister som har någon som helst praktisk betydelse, dels för att det inte finns någon egentlig vilja till förändring annat än bland en begränsad skara republikaner.

    Och, ska jag erkänna, för att jag inte litar på att svenska politiker av idag skulle införa en vettig form av republik. Det enda riktigt rimliga vore en republik av amerikanskt snitt, där presidenten väljs i allmänna val och leder den exekutiva maktutövningen. Risken är att vi istället får en till reträttpost för avdankade politiker som får vara maktlös symbol några år, utsedd av riksdagen, eller så får vi som du säger den franska situationen.

    Sedan tycker jag dock att man får ta konsekvenserna av att ha en konstitutionell monarki, vilket bland annat innebär att tronföljarens giftermål är en statsangelägenhet, per definition. Därmed är det heller inte orimligt att (en del av) kostnaderna bärs av staten, antingen genom att man skjuter till pengar, eller att man gör klart från början att apanaget ska täcka bröllopsarrangemangen.

  2. Anders Emretsson skriver:

    Också passiv republikan och orkar inte riktigt ta någon debatt, men studsar ändå till över insinuationen om att republikaner inte skulle respektera demokratin i den här frågan. Finns det några exempel på odemokratiska metoder från republikanskt håll? Alltså de senaste 100 åren?

  3. Daniel skriver:

    Anders: Det beror väl på vad du menar med odemokratiska metoder. Andelen odemokratisk inblandning som tex republiken USA gjort sig skyldig till bara de senaste 50 åren räcker ju egentligen gott och väl.

    Men det var ju inte sånt jag åsyftade, utan retoriken. Att säga att man anser att monarkin är odemokratisk – trots att den finns helt på demokratiska betingelser. Demokrati är folkstyre – inte nödvändigtvis det samma som att det hålls organiserade val om allt. Det är folkets uppenbara vilja att vi har kvar monarkin helt utan att rösta om den. Alltså är det att gå emot att kräva att monarkin ska försvinna. Visst, det är republikaners demokratiska rätt att åberopa vilka åsikter de vill. Så länge man på inget sätt vill genomföra något utanför riksdagens beslutssfär. Det handlar alltså inte om att jag påstår att republikaner agerar antidemokratiskt – men att de inte lägger något värde i att en majoritet av folket vill ha monarki – och det är ju trots allt demokratiskt rätt.

  4. Daniel skriver:

    För, det är ju faktiskt så, att det ligger i demokratins fulla rätt att avskaffa sig själv om man så behagar, iaf inom vissa frågor som tex då statschefens varande. Vill det svenska folket inte rösta om kungens existens som statschef, då är det ju faktiskt så demokratiskt som något kan bli.

    Visst, det blir lite av en paradox när demokratin ska rösta om sig själv, och just då får man väl snarare fråga om demokratins legitimitet på lite andra sätt, och inte bara bedöma det utifrån om det har hållits val i frågan eller ej.

  5. Skuggan skriver:

    Måste valet stå mellan republik och monarki? Schweiz har varken president eller kung. Kan man inte kopiera deras system fast scrappa direktdemokratin?

  6. Anders Emretsson skriver:

    Två punkter:

    1. Att inom demokratins ramar argumentera och agera för reformer, till och med av något så grundläggande som statsskicket, är inte odemokratiskt utan tvärtom att utöva demokrati. Oavsett om man har stöd av folkflertalet eller ej.

    2. Att ett ämbete ärvs är odemokratiskt. Det behöver inte betyda att det är fel, det kan finnas andra argument som väger tyngre, men inte sjutton är det demokratiskt – även om det är demokratiskt beslutat.

  7. Daniel skriver:

    Anders: Jag håller inte med. Om man på demokratisk väg beslutar att ett ämbete ska ärvas – vilket vi ju faktiskt har gjort angående monarkin – så är det ju demokratiskt. Vi kan ju fortfarande välja att rösta bort det – demokratin har ju inte upphört bara för att vi inte håller upprepade val om det hela. Det är ju inte så att vi för evigt har röstat in en romersk diktator/imperator som får makten istället för folket. All makt, även över kungen, ligger ju hos oss fortfarande. Skulle en majoritet i riksdagen vilja plocka bort kungen så skulle det ju faktiskt gå (fast med val emellan då eftersom det är grundlagsändring).

    Så nej, tyvärr, jag håller inte med om att vår monarki är odemokratisk – den är inte det i praktiken iaf. Hade det stått någonstans att kungen inte FÅR plockas väck, ens vid grundlagsändring, då hade jag hållit med. Men nu har folket makten – vilket är vad demokrati ordagrant betyder. Han är en demokratiskt vald marionett i princip.

  8. Daniel skriver:

    SKuggan: Nej det måste man väl inte. Men Schweiz känns som ett föredöme man ska akta sig för oavsett vad det än gäller. Ett jävla hittepåland på många sätt 😀

Kommentarsfältet är stängt.