Kreationistiska myter om komplexa organ

Alla vi som debatterat med kreationister eller förespråkare för intelligent design (samma sak egentligen) vet att ett återkommande argument alltid förr eller senare dyker upp och det är argumentet om irreversibel komplexitet – att vissa saker blir utan funktion om man förenklar dem, och därmed är det ett bevis för att att de måste vara skapade som de är med alla sina delar på en och samma gång. Plocka bort en del och det slutar fungera likt det som sker om man plockar bort en del ur en motor. Alltså kan det inte ha evolverat fram. Argumentet vilar också på ett resonemang som säger att ett organ som inte ger samma effekt som idag är värdelöst.

Problemet med det här resonemanget är att det är fel och därtill väldigt lätt att bemöta eftersom det inte finns något exempel som styrker påståendet om sådana här organ som inte går att reversera. Dvs det finns inga irreversibla komplexa biologiska strukturer i naturen. Inga.

Det återkommande exemplet som man lär stöta på är ögats evolution, det mänskliga ögat då, eftersom det ses som det finaste exemplet på ögon (trots att de flesta fåglar har bättre ögon faktiskt, men men).

Om man tar väck något ur ögat så fungerar helheten inte alls. Så lyder påståenden. Man blir blind.

Det stämmer inte. Plocka bort linsen och du ser suddigt. Ta väck gelekroppen och du ser suddigt. Gör ögat platt och du ser suddigt. Osv. Det enda du inte kan plocka väck är den ljuskänsliga cellen(erna).

Det är också därför som ögon i naturen, i sin enklaste form, är just bara ljuskänsliga celler. Inga ögonkroppar, inget djupseende, inga detaljer. Bara förmågan att kunna skilja mellan ljus och mörker – vilket inte är så komplicerat faktiskt. Och sen finns det därifrån till våra ögon exempel på alla mellanled och alla kvaliteer. Förmågan att kunna registrera ljus och mörker ger en varelse en fördel gentemot de som är helt blinda av samma art. Du kan som marin varelse hålla reda på vad som är upp och ner i havet när du kan registrera solljuset. Du kan hitta din föda eller också undvika faror på det sätt bättre än den varelse av samma art som inte kan se kan. Hur uppstår sånt här då i naturen? Ja proteinet som behövs, Retinylidene, kan såklart absorberas av en enkel amöba som sedan kan nyttja det i sin ljuskänsliga cell osv. Amöbor och enkla livsformer interagerar opportunistiskt med sin omgivning hela tiden. Absorberar, koopererar osv. Detta är inget konstigt alls. Och det är där ögats evolution börjar.

Argumentet om det skapade ögat är alltså fel, inte bara för att bevisen talar emot det, utan för det bygger troligen framförallt på att man inte förstår att evolutionsteorin säger att man kan ta ett nu anpassat organ och skära sönder hur som helst, utan givetvis måste alla led vara friska. Då fungerar alla led i reversibel komplexitet faktiskt alldeles utmärkt.Vi har alla led exemplifierade i naturen.

Det här är på intet sätt ny kunskap – men det förvånar mig att man än idag överallt i kreationistiska manifest och av kreationister får höra att det är ett giltigt argument mot evolutionsteorin. Fast de flesta kreationister som inte är helt tappade bakom en vagn undviker att åberopa argumentet om irreversibel komplexitet då det aldrig egentligen var ett argument mer än hos de som inte kunde något om vad de snackade om. Fast otroligt nog finns det berömda och utbildade personer som än idag åberopar det likt Mikael Behe. Fast såklart, speciellt många är dem inte i de akademiska leden.

Här får vi i ärlighetens namn också gå in på att irreversibel komplexitet också handlar om att organ som är komplexa, bara genom att VARA något som VISSA människor uppfattar som komplexa i sig skulle peka på en skapare snarare än ”slumpen” så som kreationister vill beskriva det hela.

Alla vi som kan något om något vet att redan där i beskrivningen av situationen så som kreationister ser på saken så syns felet. De talar gärna om det hela med hånfull stämma och osannlikheter som att ”en storm som har skapat en jumbojet av alla sina delar”. De beskriver en situation där slump ställs mot skapelse vad gäller ett stort och komplext resultat.

Det fula i kråksången är att man alltså inte ens beskriver situationen korrekt och därmed argumenterar mot en halmgubbe. Det handlar inte om slump vs skapare i hur ögat hos människan av idag uppstod. Det handlar ENDAST om kemiska processer vs skapare i hur de första ljuskänsliga cellerna uppstod. Och genast blir diskussionen mycket mer hanterbar (och egentligen obegriplig ännu mer, eftersom då erkänner man ögats evolution, men inte ljuskänsliga cellers uppkomst, men men).

Så här kan man sammanfatta det kreationistiska argumentet: Jag förstår inte hur ett komplext organ som ögat kan ha uppstått.

Dvs det kreationister och förespråkare av intelligent design gör är att först bygger de upp en retorisk ”halmgubbe” med argument som på intet sätt hävdas av evolutionsförespråkarna (det komplexa ögat), sen till råga på det besvarar man denna halmgubbe med ett ”argumentum ad ignorantiam” – alltså ett argument där man i princip bara tycker att något är på det sätt det är, för att man/jag (kreationisten) inte personligen kan tänka sig hur det gick till. Det är irrelevant för kreationisten vad andra kan tänka sig eller bevisa. Kunskapsfären ska begränsas till kreationistens i ett argumentum ad ignorantiam. Två mycket fula retoriska trick/fel på en och samma gång alltså.

Det är allt förespråkare av intelligent design har att komma med faktiskt. Det är på dessa två grunder. En halmgubbe och ett argument från okunskap som de angriper evolutionen ur irreversibel komplexitet-synvinkeln.

Och så är de sura över att folk inte vill ta dem på allvar? Go figure…

Nedan. En utmärkt kortfilm som beskriver ögats evolution och varför irreversibel komplexitet inte går att applicera på detta organ.

Annonser
Det här inlägget postades i Konspirationer & pseudovetenskap, Paleontologi, Religioner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kreationistiska myter om komplexa organ

  1. Ping: Nyfunnet människoslag och evolutionen | Sagor från livbåten

Kommentarsfältet är stängt.