Min fiendes fiende…

Nu när jag tjafsar med humanisternas syn på religionsfriheten och skolan väcks minnen till liv. En gång i tiden pladdrade jag lite på en sida om hette FOMI (forum mot islamisering). Där fanns det i princip två sorters människor …och så jag själv då.

Konservativa mer eller mindre kristna ”SD-typer” som hatade islam och som tyckte det var jätteviktigt att peka finger för islams ”invasion” i västvärlden på liberaler, ateister och socialister – för vi var folk som välkomnade multikulturen villkorslöst osv. Det var vårt fel att det såg ut som det gjorde för vi stod inte för något eget som kunde stå emot islam. Eftersom vi hade förstört samhället, så var allt vårt fel. Om och om igen fick man se kommentarer om detta.

Kort sagt: Idioter som jag verkligen inte hade något alls gemensamt med kring någon uppfattning alls utom att jag ogillade islam som religion (inte då att jag trodde på skräckpropagandan om invasioner – utan för mig handlade det uteslutande om religionen som lära och vad den gör realpolitiskt i muslimska samhällen).

Det intressanta var, och det älskade jag att trycka upp i ansiktet på dem var att när dessa stockkonservativa kristna människor och jag gjorde ett religionssympatitest på en sida – så när jag fick NOLL poäng på kompabilitet med Islam så fick de typ 45% (Fyrtiofem procent!)

Ungefär vad jag fick på buddhism som ligger mig som humanistiskt lagd rätt nära. Dvs han, som pekade finger allra mest om hur islam, religionen som var det värsta han visste, var på många av alla de grundläggande punkterna jättenära den religionen åsiktsmässigt medan jag som ateist och liberal på inget sätt hade något gemensamt med den religionens syn på ting.

Tro dock inte att han tog detta till sig – den jävla förloraren kunde ju inte ens erkänna hur mycket mer gemensamt han hade med islam än vad jag som ateist hade. Det är ju bara så – att ibland är de som hatar något inte dess motpol – utan dess kusin. Vissa hejar på sitt lag och hatar motståndarlaget – men båda spelar tveklöst samma sport – andra spelar inte boll alls.

Den andra sorten på forumet var de som ältade var ”viharallaettgemensamtmål”-predikarna. De som till varje pris ville få arga sekulära liberaler och arroganta konservativa att hålla sams mot den gemensamma viktigare fienden. Fokus på kritiken lades på mig som ateist av rent nepotiska skäl. Jag skulle i princip tåla allt skitsnack som katoliken kräkte ur sig om sekulariseringens förstörelse av samhället – for the greater good.

Som ni förstår så blev detta såklart en liten larmklocka för mig och jag tröttnade på sidan trots idogt försök av ett par där att hålla mig kvar. Jag var väl den ende som tog strid mot konservativtetsmaffians korkade resonemang. Jag konstaterade att jag hade verkligen inget gemensamt med FOMI när mina likasinnade var ALLT annat än likasinnade. Och de som var likasinnade var mjäkiga mähän som ältade mantrat ”om en gemensam fiende att lägga fokus på istället för att klandra varandra.” Jag avskydde ju i princip den här konservativa idiotin MER än jag ogillade den värsta formen av islam. Klart man tröttnar då på att hålla sams. Nåja – those were the sad days of before.

Poängen jag vill få fram, förutom denna anekdots egenvärde, är att det finns inget större bullshit i världen än konceptet ”min fiendes fiende är min vän”.

Bara för att jag kan enas med andra ateister om mycket – väldigt mycket t om. Hysteriskt mycket t om. Så finns det väldigt ofta massor av annat som påminner mig om att man inte behöver ha något annat gemensamt och då är frågan vilket av det hela som ska definiera en.

Framförallt är det en filosofi som gör att jag aldrig har, och troligen aldrig kommer att gå med i ett parti eller i en organisation. Bara för att jag kan enas med någon om en fråga, så är det inte säkert att jag kan enas om andra kanske i längden ännu viktigare frågor och då står jag hellre själv – kompromisslös, med mina egna orörda åsikter som jag på inget sätt tänker anpassa varken för min vän, fiende eller för min fiendes fiende.

Jag kan sympatisera med frågor – inte med hela lösningar och ideologier och de felande människorna bakom det.

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi & akademiska frågor, Frihetsfrågor, Idioter & idioti, Nostalgi & kuriosa, Religioner, Retorik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Min fiendes fiende…

  1. Joakim Larsson skriver:

    Vilket religionstest var det?

  2. Daniel skriver:

    Minns ej, det var ju 5 år sen. Men det såg ut ungefär såhär: http://www.beliefnet.com/Entertainment/Quizzes/BeliefOMatic.aspx

  3. Joakim Larsson skriver:

    Aha, tänkte väl att det var den.

    1. Theravada Buddhism (100%)
    2. Hinduism (98%)
    3. Neo-Pagan (97%)

Kommentarsfältet är stängt.