Två hajpade filmer

…fast på olika sätt.

Avatar är James Camerons mastodontfilm om onda elaka människor som vill utvinna mineralet ”Unobtainium” på planeten Pandora – vilket givetvis finns i överflöd precis där de naturnära och ack så naturvisa blåingarna bor. Till deras sida ansluter (och nej detta är fan inte en spoiler, det kunde man räkna ut innan man ens sett filmen) en vit man som använder en blåings kropp som en fjärrstyrd avatar. Från början är han där för att infiltrera infödingarna, men så småningom ”ser han ljuset” och hör sälkören från moder Jord och slåss mot de onda Homo sapiens.

Avatar är väldigt snygg visuellt och den har sin charm kring Pocahontas-storyn (som är rätt charmig, även om detta inte är den bästa filmatiseringen av den), men det blir lite för mycket med moder-jord-snacket för mig ibland och lite för mycket med exakt hur jävla onda västvärldsmänniskorna framställs.Gillar du Pocahontas-storyn är det ju A New World du ska se – den är helt otroligt bra.

En detalj jag störde mig på med filmen var just hur den samtidigt som den var väldigt fin i just detaljerna, också just i detaljerna sög så kapitalt (vilket är lite av ett signum för Cameron tyvärr precis som pekoraler om att rädda naturen). Hur övertydligt indian-lika infödingarna såklart skulle skildras som i språk, namn, religion och kultur (och därmed, i ärlighetens namn fantasilöst!). En positiv sida av filmen är ju att den framställer vetenskapsmännen som de få goda människorna. Allt för ofta ska det ju annars framställas precis tvärtom. Det kan behövas i dessa vetenskapshatande dagar. T om infödingarnas religion ges en ”vetenskaplig” förklaring – eller vad vi nu ska kalla det.

Filmen har också ett bra tempo och man blir insugen i blåingarnas kultur och miljö. Filmen får en trea i betyg av mig. Absolut sevärd även om jag måste säga att den var rejält hajpad. Och det ska bli intressant när han får till de där två uppföljarna till den för som trilogi. Då kanske helheten blir en riktigt bra fantasy-scifi-berättelse. För den känns tveklöst ”inte färdig” just nu.

Battlefield Earth – En film som också varit på tapeten på sistone trots att den är tio år gammal. Den vann ju bla priser som sämsta filmen de senaste 10 åren (eller om det var någonsin t om). Och tydligen så gjorde manusförfattaren avbön för att han öht skrivit filmen, vilket fick mig sugen på att se om den då jag bara hade vaga minnen av den. Det lät så jävla pretto av författaren att det lockade mig ännu mer.

Och inte helt förvånande var ju filmen inte så där jättebra direkt. Men så fan att det var den sämsta filmen de senaste tio åren! Och felen med filmen ligger definitivt inte på manus-sidan. En historia som handlar om jorden år 3000, lång tid efter att människans civilisation fallit och de fåttalet överlevande är slavar åt onda aliens som plundrar jorden på naturresurser är ett fungerande grundkoncept. Filmens svagheter ligger snarare i hur ojämn den är i detaljerna. Hur vissa detaljer, tex strider och vissa miljöer är ganska välgjorda. Medan andra detaljer, tex inte minst rymdvarelsernas utseende och vissa andra miljöer är katastrofalt uselt gjorda.

Till att börja med angående miljöerna så måste man inte vara geolog för att förstå att ruiner förfaller aningens mycket mer under 1000 år än de gjort i den här filmen där det snarare ser ut som vissa byggen stått övergivna i ett par månader. Du kan liksom inte gå in i ett bibliotek och ”damma av” av gammal bok. Jag lovar och svär varken bibliotek eller framförallt bok finns kvar.

En annan stollig detalj är ju att rymdvarelserna (spelade av bla John Travolta) är personer i fula Klingon-liknande dräkter som går i superhögklackade skor för att verka längre (men då istället går sakta och vingligt som om de gick på styltor).

Eller att folk, reducerade till stenåldersintelligens, lär sig flyga stridsflyg genom ett par minuters snabbkurs i en flygsimulator.

Sådana detaljer är filmen fylld av. Irriterande underskattande av tittarens intelligens. Filmen har mycket gemensamt med b-filmer, men den är trots detta rent dramaturgiskt och ”atmosfärsmässigt” helt okej. Den är lite småspännande och den har en märklig 80tals-känsla över scifin som jag finner charmig. Jag tänker lite på orginal-Battlestar Galactica eller Flash Gordon när jag ser den, eller andra lite småmossiga men ändå charmiga scifi-rullar på 80talet som man hyrde på VHS.

Det är något med den, något eteriskt nästan, som gör att jag trots allt tycker att den inte alls är så jävla dålig som den har hajpats till att vara. Jag tänker faktiskt ge den en tvåa i betyg t om. Jag har sett mycket som är sämre de senaste 10 åren.

Annonser
Det här inlägget postades i Musik & Film. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Två hajpade filmer

  1. Paulus skriver:

    Jag måste nog erkänna att jag hellre ser Battlefield Earth igen snarare än Avatar. Den var åtminstone rätt så rolig och underhållande, förvisso kanske inte alltid som det var tänkt. Avatar var mest seg och dryg i mina ögon. Och enormt förutsägbar.

Kommentarsfältet är stängt.