Den disneyfierade piraten och hans rom

Om jag skulle tillverka en flaska tyskt vin och sätta Hitler på omslaget så skulle troligtvis rätt många reagera. Det skulle liksom inte gå att kränga någon dryck med det varumärket. Bara att försöka skulle göra väldigt många mordiskt upprörda.

Samtidigt är det exakt det vi ser i andra drycker.

Låt mig förklara. Jag läser just nu en bok om piraternas historia. Ja alltså, de riktiga piraterna som härjade på haven. Och jag har precis läst kapitlet om buckanjärerna i 1600talets Karibien. Fantastiska berättelser verkligen. Allt saltstänkt ”Yarrr, there she blows” finns verkligen där och allt är fyllt av händelser som ofta överträffar myterna. Men samtidigt finns det också något som Disney inte riktigt har med när de gör piratfilm med Orlando Bloom – och det är brutaliteten.

För inbilla dig inget annat. Piraterna var inte några roliga snälla småluriga Johnny Depps. De var skoningslösa, empatilösa, sadistiska, krigiska profitjagande svin. Flertalet av de mer kända piratledarna som folk öht känner till via namn är kända just för att de hade stor framgång i sina plundringståg. Blackbeard, l’Ollonais och då syftet med den här bloggposten: Henry Morgan – var inga gullungar.

l’Ollonais, som kanske var den vidrigaste, var en sadist som gillade att hålla sina offer vid liv så länge som möjligt och sedan sakta döda dem på något brutalt sätt (sakta dra ut tarmarna tex). Om honom finns det inte mycket snällt att säga och historien har inte ens försökt (kanske beroende på att han även led av handikappet av att vara fransos, vilket per definition är att betrakta som osympatiskt i vår anglosaxiska värld).

Det här med otrevlig gäller Henry Morgan också. Skoningslös sadist, våldtäktsman, seriemördare och allmänt svin även om han inte riktigt kanske var lika psykotisk som l’Ollonais.

Anledningen till att historien liksom tonar ner piraternas egentliga otrevlighet beror ju på två saker. Dels framställdes de delvis som hjältar redan på den här tiden då de ofta arbetade för en nation under kaparbrev och liknande. Henry Morgan var ju en skicklig soldat och gjorde stor nytta mot Spanien för Engelsmännens räkning. Inte minst när han intog Panama och plundrade guldruttsstaden Maracaibo. Han adlades ju t om och blev viceguvernör för Jamaica. Hans historia är skriven av hans vänner, inte av hans fiender.

Sen är det ju det här med att det skedde för länge sen. Folk har lättare att se en massmördare för att vara hemsk idag än om det skedde för flera hundra år sen. På något vis lägger historien, ju längre tid som passerats, en slöja av charm över forna tiders illdåd. Och om det är en pirat i Västindien blir det hur lätt som helst att göra allt mysigt.

Med våldtäkter, mord, tortyr, slaveri – allt i en soppa av profithunger och svineri blir inte Captain Morgans spiced rum och foten uppsatt på en tunna riktigt lika klämkäckt faktiskt.

Nej jag moraliserar verkligen inte nu. Drick rommen och gilla den charmige piraten för all del. Det gör jag och kommer aldrig att sluta göra. Jag är själv ett offer för denna bild och vill inte att den ska försvinna heller.  Jag bara konstaterar hur absurt disneyfierad pirathistorien faktiskt är och att man i princip faktiskt har satt en liten mini-Hitler på etiketten för en av världens mest populära rom-sorter.

Jag noterar dock att man gjort fel på etiketten. Morgan var en rödhårig Walesare enligt historien. Inte en svarthårig spanjor.

Annonser
Det här inlägget postades i Historia & arkeologi, Idioter & idioti. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Den disneyfierade piraten och hans rom

  1. Skogsmannen skriver:

    Hatten av för ett intressant inlägg. Nu blev jag också varse bristen på realistiska piratfilmer. Borde ju finnas, tycker man. Jag som är okunnig? Härmed efterlyses en bloggpost där du går igenom några piratfilmer genom tiderna 🙂

  2. Daniel skriver:

    Skogsmannen: Hehe, men det finns ju inga realistiska piratfilmer. Det är ju så jävligt att jag inte kan komma på en enda en. Jag har ett svagt minne från 80talet om en belgisk barnserie som hette Silas eller något sånt. Jag har för mig att han var med pirater och en miljö som inte (med mitt svaga minne) kändes realistisk. Dvs inga papegojor på axlarna och muntra män. Men jag kan ha tokfel.

  3. Daniel skriver:

    Silas från 1981 hette serien. Handlade om en pojke som rymde från cirkuslivet. Har bestämt för mig att han hamnar hos pirater vid ett tillfälle, men jag kan minnas fel. Det var ju trots allt snart 30 år sen…

  4. Daniel skriver:

    Fast.. jag blir lite förvirrad. Det finns en serie som heter Jack Holborn som mer ser ut som det jag tänkte på, med samma kille i huvudrollen. Jo,, det är denna serie (samma?) som jag tänker på.

  5. Daniel skriver:

    Åh shit, jag känner igen musiken trots att det gått 30 år… åh den här serien älskade jag rejält vill jag minnas. Får försöka få tag på den tror jag bestämt. Inte för att jag tror att jag som vuxen kommer tycka lika bra om den. 😀

  6. intefanny skriver:

    Haha, jag har faktiskt en flaska vin med Hitler på hemma, dock köpt i Italien av en vän till mig, men tyckte det var jävligt kul appropå inledningen.

    Tycker dock att Hitler är en värre symbol, i och med att han tar ställning för ett idag aktuellt ideal. Piratliv kan tyckas åtråvärt på film, men ingen skulle vilja leva så i praktiken. Främlingsfientlighet och nationalism är dock vanliga saker att at ställning för.

  7. Daniel skriver:

    intefanny: Just det ja, det stämmer med vinet. Men i Tyskland är det nog inte någon storsäljare… 😀

    Självklart är Hitler värre. Jag ville bara ha en övertydlig jämförelse kring hur vi så lätt ser på historiens figurer med olika ögon. Men för all del, vi kan jämföra Henry Morgan med valfri otrevlig serbisk officer som var med och våldtog och mördade bosnier på balkan istället så blir jämförelsen mer korrekt.

  8. EIleen skriver:

    Intressant och bra skrivet!

  9. Daniel skriver:

    Eileen: Tack!

Kommentarsfältet är stängt.