Att läsa på Lunds universitet – inte något för alla

Passar inte alla. Och ska så inte heller göra.

Som student i Lund får man tidningen ”Lundagård”. Iaf kommer det vara så för mig tills någon gång i sommar då jag lämnar det påtvingade kår-livet för att bli egen dräng (tack äntligen!) Det är en tidning som trots allt är lite småintressant då den behandlar aktuella och inaktuella saker i Lunds studentliv och universitetsvärld. Man får därför förvänta sig att den också blir forum för åsikter, politiska sådana.

Men det innebär inte att jag tänker låta smörja gå obemött. Det här är en öppen replik till biträdande redaktör Axel Jönsson och hans ledare om ”enfaldig mångfald” i nr 4 2010. För maken till smörja har jag inte läst på länge, smörja som i form av ledarplats i den största studenttidningen på ett otrevligt sätt för talan på något jag öht inte håller med om.

Det är inte så lite paradoxalt att Axel Jönsson skriver om hur studenter från vissa socioekonomiska grupper inte alltid känner sig representerade i studentlivet, och bygger upp en bild där jag är säker på att betydligt fler studenter har ännu svårare att känna sig hemma i. Nämligen en bitter klasskamp som öht inte existerar inom studentlivet och hur detta kan skada universitets chanser att rekrytera studenter. Så här skriver han:

”Det är ett problem att potentiella studenter med annan socioekonomisk eller etnisk bakgrund inte kan identifiera sig med dagens studentrepresentanter”.

Är det? Finns det siffror på detta eller är det en hypotes som Axel hittat på för att kunna få fram en poäng?

För tydligen är det ju så att universitetets studenter enligt Axel representeras av ”rika vita”. Hela Axels resonemang bygger alltså på något vi inte kan kontrollera eller falsifiera. Ett hav av identitetslösa stackare av arbetarbakgrund eller som är invandrare som inte kommer söka till universitetet – omöjliga att falsifiera.

Oerhört bekvämt i en diskussion, desto mindre hållbart källkritiskt för alla som inte har huvudet uppstoppat i den klasskampsletande-pk-röven. Det är rätt uppenbart att det stora problemet snarare lutar på att Axel själv inte är nöjd med hur det har gått för honom. Någon elak moderat på Malmö nation har väl flinat åt honom på en sittning nån gång och därmed har agget gentemot dryga brats cementerats. Vad vet jag – jag spekulerar utan källor och referenser – likt Axel. Man lär av mästarna.

Axel är iaf bekymrad över att när universitet nu ska ta över helt finansieringen av kårer så kommer detta leda till ytterligare problem. Axel är övertygad om att kärnan i problemet ligger i att universitet, detta gråa stycke av traditioner och rigid då itet inte kan anpassa sig, utan snarare likt en bläckfisk kommer grabba tag i allt och dra ner det i samma ”vita rika” soppa. Det är vad som står mellan raderna iaf. Axel lindar in det lite snyggare då Axel jobbar som redaktör och kan det här med subtil propaganda bättre än en burdus skäggig sälle likt mig.

Men det värsta i kråksången kommer sist i artikeln:

Det är därför inte orimligt att begära att rektorer och representanter för nationer, kårer och Akademiska föreningen sätter sig ner för att tillsammans diskutera vad man kan göra åt bilden av universitetet som traditionstyngt, exkluderande och svårt.

Eh, jaha, ”exkluderande”, detta har som sagt Axel inga egentliga belägg för. Det är mer hans vänstertyngda klasskampssyn inbakat i ett ”ja men så är det ju”-resonemang på allt som talar än några fakta. Men va fan menar han med ”traditionstyngt” och ”svårt”? Skulle det vara något negativt?

Sen när är det negativt att en utbildning är svår eller har rykte om att vara svår? Det är ju knappast att utbildningarna idag är för svåra som är ett problem, det är ju att de är för lätta som ofta snarare är problemet och att man skickar ut studenter i arbetslivet som inte har en gedigen och god kompetens som håller internationellt. Byggingenjörer som inte kan räkna hållfastheten i stålbalkarna ordentligt för att de lärde sig genusproblematik i byggsektorn istället.

Och är det frågan om svåra utbildningar och kurser, då handlar det ju inte om att dessa kurser har rykte om sig att vara svåra, utan tvärtom, kanske MER borde tala om hur svåra de verkligen är så att inte en massa stackare gör sig besvär med något de inte klarar av.

Hur jag än vrider och vänder på det här så stinker det av kunskapsdemokratisering. Att allt svårt ska tas väck, och att vi helst ska få akademiska poäng för att sitta och tycka saker tillsammans i en ring kring lägerelden medan någon spelar Cumbaya. Alltså, FUCK vad jag hatar sånt. Jag vet inte hur många ggr jag i princip känt skam över vissa tagna poäng, eftersom man i princip FÅTT dem till skänks utan några större krav alls. Jämfört med hur man sen får slita håret från huvudet för att klara andra.

Det finns inget som är FÖR svårt. Det finns bara mer eller mindre begåvade elever som kan klara av olika saker olika bra. Alla passar inte att bli matematiker. Alla passar heller inte till att bli fritidsledare. Men absurt nog får man akademiska poäng för bägge utbildningarna, trots att en jordgubbe kan lista ut vilket som är svårast.

Det är så enkelt faktiskt. Det borde om något sättas upp mer varningstexter på dyl utbildningar så att ingen tror annat. Förövrigt är svårighetsstämpeln god för studenten som genomgått utbildningen då det lär synas i lönekuvertet. Det finns INGET negativt med att stämpla det som är svårt som svårt, och det finns inget negativt med att det FINNS svåra utbildningar. Att ha läst i Lund ser bättre ut i CVt än att ha läst i Kristianstad. Punkt.

Vad gäller ”traditionstyngd” som negativt har jag jag heller ingen sympati. Lund är ett gammalt universitet med lång historia och långa traditioner. Passar det inte så behöver man inte läsa här. För tro’t eller ej Axel – det finns GOTT om studenter som älskar detta. Som likt mig, inte kommer från någon överklass (morsan jobbar med persienner, farsan är hantverkare på skånes djurpark), och som trots det älskar att se och känna tyngden, ångesten, vibrationerna och den anrika historiens blytyngder på mina axlar. Som älskar att se tavlor i korridorerna på gamla rektorer med ögonbryn tjocka nog för ugglekolonier.

Och inte minst, som en som även har läst på det motsatta – pedagogen i Mölndal, en filial till GU, så vet jag hur det moderna känns – och det är TOTALT oinspirerande för mig. Och jag ÄR ju PRECIS den typ som Axel säger sig föra talan åt. En arbetarson, som inte riktigt vill hålla på med spex och annat studentikost.

Jag VILL trots detta strosa runt bland statyer av Linné och i trappor på fantastiska Kungshuset där man bokstavligen talat kan se slitaget av tusentals studenters fötter i golvet. För det ger identitet och karaktär till utbildningarna. För det är ju trots allt så att under ytan är Lunds universitet inte alls motståndare till ny vetenskap. Det är faktiskt här och på systeruniversitetet i Uppsala som merparten av all forskning produceras. Modern bra och gedigen forskning. Som troligen ÄR bra just för att den finns i en institution som är gammal och småseg och därmed inte släpper igenom vad som helst hur som helst.

När man ser hur högskoleverket totalsågar moderna progressiva högskolors utbildningar för jämnan så inser man ju att det inte finns något egentligen negativt med ett riktigt universitets tunga historia och frossande i detta.

Passar det inte, vill man kunna glida igenom utbildningarna och få poängen kastade på sig för att man tycker till i artiklar där wikipedia duger som referens osv, ja men då kan man ju söka sig till Malmö, Växjö, Kristianstad eller andra moderna lärosäten där man bara precis kan läsa dessa ämnen där inga sanningar finnes. Vill man gå igenom livet med flum istället för riktig vetenskap så finns ju dessa alternativ redan. Kontaminera för fan inte Lund med samma skit!

Jag vill ju fan inte bli associerad med Axel bara för att jag inte tillhör de som är rika vita engagerade studenter i studentlivet! Men det ÄR resultatet av detta när Axel för ”min” talan som arbetarson utan intresse av det studentikosa traditionstyngda livet. Jag kommer ju blandas samman med alla andra studenter som heller inte sitter med frack på sittningar varje helg – de Axel säger sig tala för med myndig medveten stämma.

Det har liksom inte slagit Axel att det kanske är så att alla inte passar att läsa allt och att om man inte kan göra alla nöjda så ska man inte heller försöka. Det finns alternativ till Lund för den som inte gillar det här.

Låt oss som gillar den stofiliga Lundamodellen få behålla den så kan ni som vill spela transcendental lägereldsgitarr för genusneutrala älvor och få akademiska poäng för det göra det någon annanstans.

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi & akademiska frågor, Skåne. Bokmärk permalänken.