Inte för evigt

En sak man har lärt sig inom geologin är hur mineral har en viss stabilitet. Merparten av alla mineral har en stabilitet som kräver ett visst tryck. Annars lösgöres bindningarna. Det här är en av anledningarna till att mineral och bergarter som kommer från väldigt stora djup också är mer benägna att gå sönder än bergarter och mineral som bildats lite längre upp (och ett bevis FÖR att de måste bildats på ett visst djup). Självklart är det ju en relativ diskussion. Och självklart kan även fler faktorer påverka. Men diamanter som bildats på mer än 150 kms djup trivs inte alls här uppe på ytan. Om X antal miljoner år så kommer det börja synas i dem. Grumlighet och efter ytterligare X antal miljoner år så kommer de också börja spricka helt enkelt pga tryckförändringen. Så diamonds are not forever. Nej, det är ingen dramatisk process som ni förstår, men det är kanske värt att tänka på.

Tillgången. Den styrs mer av politiska intressen än av faktiska geologiska tillgångar. Det finns gott om diamanter kvar, eftersom det faktiskt finns gott om kimberlitgångar kvar (djupt komna gångar eller ”rör” av intrusiv bergart som helt enkelt plockar med sig diamanterna från). Exakt hur diamanter bildas naturligt ligger på ett teoretiskt plan, men det är via kimberlitgångarna man får tag i dem. Dessa är inte alls färdigutgrävda. Det är väl som vanligt, att industrin är bekväm och att ju djupare man kommer, desto svårare är det att bedriva gruvdrift och då skyller man ifrån sig. Det är ju inte så att gruvbolaget idkar välgörenhet. De vill tjäna maximalt med pengar. Och kan de höja priserna och folk vill betala så gör de det. Inlindat i snack som påminner om överdrifterna kring peak oil.

Förenklad skiss över hur en kimberlitgång bildas. Det är dock ingen vanlig magmatunnel i en vulkan, utan magman kommer från större djup, vilket skissen inte riktigt visar.

Annonser
Det här inlägget postades i Geologi, Politik & ekonomi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inte för evigt

  1. Geolog skriver:

    Men vad är det för mening att spränga fram dessa få diamanter som finns kvar? Det orsakar en enorm miljöförstörelse. Dessutom är industruellt producerade diamanter i dagens läge så pass bra att även experter har svårt att se skillnad på en äkta och en konstgjord diamant.

  2. Daniel skriver:

    Nej visst, det finns inga självklara skäl att använda naturliga kontra konstgjorda. Jag har för mig att konstgjorda inte än går att få lika stora som de man kan hitta (som en teknisk skillnad).

    Men man ska inte underskatta vikten av att något ska kännas äkta. Det har föga betydelse att de inte går att skilja åt för blotta ögat och att det krävs labbutrustning för att se skillnaden. Blotta vetskapen om att stenen har odlats i ett labb, gör den lite mindre intressant att ha i smycket tex. Jag kan ju jämföra med vilken sorts replikor som helst kring detta. Jag kan gå ut på nätet och köpa en replika av en skafthålsyxa från neolitikum som är identisk originalen, men det är inte samma sak som att ha the real thing.

    Sen skapar gruvindustrin faktiskt massor av jobb också. Allt är inte samma elände som i filmen Blood Diamond.

Kommentarsfältet är stängt.