Det evigt konservativa Lunds stofiler


Lund 1782. Har ingen direkt poäng för mitt inlägg, är bara en intressant bild av ett Lund som inte finns mer.

Hela tiden inför beslutet om ESS i Lund så fanns det en linje i Lund av människor som ogillade tanken på att förlägga ESS här. Dessa människor hörs ännu ibland och argumentationen är den samma. Stackars fina åkermark som går till spillo. Senast häromdagen på TV var det en tant med rötterna i 40talet som tyckte att den viktigaste frågan för Lund var just detta, bevarandet av den goda jorden (ja, viktigaste! Jag skojar inte!)

Javisst, det är mycket fin åkermark som ska användas för bygget av ESS, men så värdefull är den inte att den inte går att använda till annat än åkermark. Jordbruksmark är ingen bristvara i Sverige, inte ens bra jordbruksmark, vi har låtit massor av mark gå i träda eller bli skog de senaste 50 åren helt enkelt för att den inte behövs längre. Skåne är betydligt mer igenväxt idag än det var för 50 år sen pga detta överskott. Satt och tittade på flygfoton från 1940talet igår och konstaterade att Skåne var betydligt mer öppet då i landskapet än idag. Det är också något jag läst om på kvartärgeologin när vi studerade landskapsförändringar i Holocence.

Men tillbaka till frågan. Jag finner det så otroligt symptomatiskt för en rik gammal akademikertät kommun som Lund, fylld med intellektuellt självgod medelklass och halvrika konservativa människor att man till varje pris vill konservera och bevara allt som ”det alltid har varit” (eller som det har varit så länge de stackarna minns). Skulle vissa få bestämma så skulle det bli byggstopp totalt i Lund troligen eftersom varje förändring sticker i ögat och innebär ett förlorat minne av hur det såg ut på en plats på 60talet när de var ute på någon studentikos skiva och svirade till sig oförglömliga minnen.

Allt ska se ut som det ”alltid gjort” helst. Att bara byta ut en gatusten ska gå igenom minst 10 remissinstanser, för säkerhets skull. Så att inget värdefullt förstörs. Så att barn och ungdomsminnena inte bara blir minnen.

Det är typiskt för människor på ålderns höst, som har det väldigt bra, och som inte vill se någon förändring av detta, eller något man inbillar sig ska förändra detta få ske i ens närhet. Väldigt typiskt. Det har inget alls med miljöfrågor kring ESS (inga utsläpp av tungmetaller eller radioaktivitet kommer ske nej!) att göra, eller förlorad jordbruksmark.

Det har med rädsla för förändringar av det man byggt upp en trygghet att göra. Något som märkligt nog inte minst övre medelklassen i den övre medelklassens högborg Lund måste ses vara världsmästare i. Ibland ser man mer progressivt tänkande hos talibaner än hos 40-talister i Lund. Jag skojar inte.

Det har givetvis inte alltid varit så här. Ingen kan säga annat än att Lund växte så det knakade på 50-70talet. Men sen, i kölvattnet av lågkonjukturer och tomma studentlägenheter på 80talet, när 40talisterna kom in på maktscenen hände något. ”Aldrig igen skulle Lund få växa på samma oansvarliga sätt” verkar devisen ha varit. Sen dess har all utveckling i Lund kantats med ovilja och enorma bromsklossar.

Att vara sansad och ta det lugnt är alltid bra. Men det är skillnad på att agera med måtta och att vara en käpp i hjulet av pur egoistisk inskränkthet så som fallet är med Lunds jorbruksmarkskramare av idag.

Kul att ni har det så bra på ålderns höst att ni tycker en fjuttig åkertäppas eviga bevarande är viktigare än en forskningsanläggning. Vi andra som har stora delar av livet framför oss vill utveckla Lund för VÅR framtids skull.

Den ni faktiskt inte kommer leva i och därmed inte bör ha något att säga till om. Och nej, ni vet inte bättre än oss yngre. Ni ska inte tänka åt oss.

Skånskan

Annonser
Det här inlägget postades i Idioter & idioti, Miljöfrågor, Nostalgi & kuriosa, Skåne. Bokmärk permalänken.