Klimatförändringen – en fråga att faktiskt vara sansad kring

Givetvis har Patrik helt rätt i att man inte alls kan välja den gyllene medelvägen mellan två ståndpunkter ibland. Att åberopandet av kompromisser, som är mellanting mellan två åsikter inte alls går. Jorden kan inte vara både platt och rund samtidigt. Jag har föga att invända mot poängen i inlägget på så sätt.

Men eftersom hans inlägg handlar om något helt annat än Jordens form, så kan jag faktiskt invända mot det ändå. För i frågorna ”Har vi en global uppvärmning” och ”Är människan ansvarig för denna” (Det är två frågor!) så är det inte alls lika enkelt helt enkelt för att variablerna inte alls är lika mätbara.

Temperaturen – Man kan tycka att det bara är att sätta ut en termometer och börja mäta. Men så enkelt är det inte. För det första måste man få fram ett genomsnitt över hela jorden. För det andra måste man komma överens om på vilken nivå i atmosfären man ska mäta och hur det ska mätas och med vilken sorts gemensam utrustning osv. Och nej, inget av detta är man i närheten att vara överens om, vilket påverkas resultaten man får fram rent källkritiskt. För det tredje är frågan om klimatförändring inte bara nödvändigtvis mätbar via temperaturer i sig. Man har nämligen massor av ytterst komplicerade feedback-system som sätter igång när temperaturen ändras som källkritiskt förstör temperaturmätningar + separata fenomen som kan störa. Som lokalt, men kanske även globalt, kan påverka resultaten i skev eller felaktig riktning. Dvs det kan bli kallare globalt, när det blivit varmare egentligen. Den som på något sätt vill förenkla detta till självklarheter vet inte vad den snackar om. Den som tror att forskningen är 100% överens här om temperaturen globalt är helt enkelt inte insatt om vad klimatforskare egentligen säger utanför IPCCs rapporter. Jag har haft föreläsare i klimatologiska ämnen som varit helt övertygade om en klimatförändring och med goda argument för det – inte minst likvifiering av tidigare frusen tundra eller den minskande tjockleken på de arktiska isarna. Och tydliga säkra bevis för ändringar i växtzonerna på fjällen och för att inte tala om det faktum att vi befinner oss i ett massutdöende av flertalet arter på en nivå hastighetsmässigt vi aldrig sett i jordens historia.

Jag har ingen anledning att tro annat än att de har helt rätt i sina mätningar. Men jag har även haft mycket kunniga lärare i atmosfärsvetenskaper som påpekat att rent temperaturmässigt har vi väldigt svårt att bevisa något med säkerhet globalt pga feedback och andra variabler. Själv är jag numera av ståndpunkten att det troligen och rimligen sker en klimatförändring, men att just temperaturmässigt är det faktiskt för svårt att mäta. Där har klimatskeptikerna som Lindenfors förlöjligar en poäng. Det ska dock tilläggas att det inte är klimatskeptikerna som påpekar detta, utan fullt vanliga klimatforskare. Det här är första ggn jag hört komplexitet tillskrivas klimatskeptikerna som argument mot uppvärmningsfrågan. I regel är det precis tvärtom faktiskt – de om något förenklar allt till att ”man kan tänka själv”.

Människan – Vad gäller människans inblandning tycker jag inte alls om den väldigt självsäkra tonen i Lindenfors inlägg även om jag misstänker (hoppas) att det mer är av retoriska skäl än att han verkligen tror det. För det är nämligen så att vetenskapen ”vet” inte alls att det är människan som är skuld. Den håller det som troligt enligt de förklaringsmodeller som finns – vilket är något helt annat än att veta. Säkerhetsmässigt enligt idealiserade Popper-filosofiska principer om god och korrekt vetenskaplighet ligger teorin om antropogen uppvärmning rätt svagt till. Det gör å andra sidan massor av vetenskap, så det i sig är inget argument. Den bygger trots allt mestadels snarare på uteslutningsmetoder som kan förklaras så här förenklat. Vi har X (uppvärmning/klimatförändring), vi har Y (naturliga förklaringar som inte kan förklara det och kan uteslutas) och vi har Z (siffrorna på mänskliga utsläpp av växthusgaser) som leder fram till slutsatsen att människan spelar en roll i den (och hur stor vet ingen).

Många tycker inte att man ska resonera så som jag gör nu, för då går man bara klimatskeptikerna till mötes i praktiken. Men jag skiter ärligt talat i det. Jag tror på korrekt vetenskap till varje pris. Den får aldrig kompromissas kring bara för att någon har fått för sig att frågan är så viktig så att man i princip borde uppge demokratin för att rätta till det. Om vi ser till hur rabiat tex meteorologen Per Holmberg resonerade innan så är det ju exakt så en del sk alarmister resonerar. Jo, här väljer jag även ordet alarmism. För det finns inga som helst belägg att vi kan påverka något genom att på fascistisk väg stänga av all antropogen verksamhet som leder till växthusgaser. Ingen.

Den gyllene medelvägen i frågan finns alltså visst det. Det handlar om att sansat inse att det visst är troligt att det sker en global klimatförängring, troligen mestadels antropogent betingad, men att den inte alls nödvändigtvis eller troligen öht, kan bekämpas med de hysteriska fascistoida förbuds- och sparmedel som en del miljövänner 0ch alarmister förespråkar. Den gyllene medelvägen eller kompromissen är alltså att vara sansad i frågorna och inte tro på snabba lösningar eller enkla svar – inte att tro på ett mellanting. Det är ingen som tror på ett mellanting.

Annonser
Det här inlägget postades i Geologi, Miljöfrågor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Klimatförändringen – en fråga att faktiskt vara sansad kring

  1. Cecilia skriver:

    Håller med dig om politiken; Pär Holmgrens (nästan inga bloggare eller journalister får rätt på hans namns stavning, inte ens vi inom UI alltid) uttalande får man hoppas att han tar tillbaka, för det osade ickedemokrati över det.

    Däremot anser jag att man som utomstående gott kan gå med på hur det ligger till i atmosfären och i haven. Osäkerhetskällan nummer ett till koldioxidens inverkan, är nog molnbildningen.

  2. Daniel,
    Du har förstås rätt i din analys. Jag gjorde några retoriska förenklingar för att driva hem poängen. Osäkerhet finns förstås runt precis all kunskap. Om det är fel att inte alltid påpeka det? Jag vet inte. Det här handlar ju både om vetenskap och politik. Den kompromiss du förespråkar är en vetenskapliga. Den kompromiss jag kritiserade var den politiska.

  3. Daniel skriver:

    Patrik: Okej, då förstår jag.

Kommentarsfältet är stängt.