The Pacific – recension av serien

Då har jag sett 10e och sista avsnittet av HBOs stora ”uppföljare” till Band of Brothers – The Pacific. Så nu är det dags för slutomdömet.

Jag har fått intrycket att de flesta i regel tycker att det har varit en okej serie, men inte alls lika bra som BoB. Jag håller både med och inte med. De har rätt i att den inte är lika bra rent cineastiskt som BoB, men på en del mer realistiska och psykologiska plan är The Pacific totalt överlägsen.

Det är uppenbarligen inte alls samma sorts serie nämligen. Där BoB la fokus på en grupps öden och det hela kretsade kring deras relationer med rötterna i spänning och dramatik så handlar The Pacific om individer och deras inre upplevelser. Rent storymässigt kunde man öht inte återskapa samma sak, då marinkårssoldaterna inte hölls samman i samma tajta team som de Flygburna.

Den andra stora skillnaden är miljön. Bara att man placerar en berättelse i Stilla havet kommer göra den annorlunda rent atmosfärsmässigt än det småmysiga 40talets Europa. Det är lite svårare att komma in i atmosfären av att det är ww2 när kulissen är en tidslös djungel.

Den tredje aspekten är att kriget i Europa är väldigt väldokumenterat och alla i Europa och USA har tydliga relationer till det. Kriget i Stilla Havet är mycket mer anonymt och många avgörande viktiga händelser där är mycket mer okända för oss. Slaget på Peleliu hade jag tex inte ens hört talas om innan den här serien – trots att det var ett av de blodigaste och viktigaste. Och då har jag trots allt läst historia på universitet och varit hyfsat intresserad av krigshistoria. Så skev är vår bild av ww2 att kriget i stilla havet glömts bort för många.

För europeerna är det kanske inte alls konstigt. Inga av oss dog där (borträknat lite britter). Det var ”ett annat krig”. Men att jänkarna, som trots allt blödde lika mycket, eller mer, i Stilla Havet som i Europa inte valt att filmatisera det bortsett från en och annan film om sjöslag och Pearl Harbour kan tyckas lite märkligare.

Tills man då ser The Pacific och påminns om varför. Kriget i Stilla Havet var en mycket blodig affär. Den aura av hjältemod och krigsglorifiering som man kan sätta på europafronten finns inte här alls. Även om kriget i sig var för en god sak, dvs tillintetgörandet av det förtryckande japanska imperiet så kantades själva kriget bara precis av otrevligheter. Det lidandet som både amerikanska och japanska soldater genomled var extremt. Mängden krigsbrott, inte minst på amerikansk sida med klara brott mot krigets lagar vad gäller hantering av krigsfångar osv var nog mycket större här än i Europa. Det var ett väldigt oglamoröst och smutsigt krig där likgiltigheten för människoliv genomsyrade allt.

Även om USA tveklöst här slogs för en tveklöst god sak, och här tveklöst gjorde nytta, så var metoderna nog ofta allt annat än ”tveklöst” rättfärdigade. Än idag snackar man ju fortfarande oenigt om huruvida bomberna över Japan stod i rättfärdig proportion med offren. En tanke som nog gnager i de flesta människors sinnen. Att bara avfärda det som ”självklart nödvändigt med kärnvapen” tex visar på att man inte direkt problematiserat det hela och i svalt den klassiska propagandan rakt av. Att samtidigt säga att ”det var självklart helt onödigt” tenderar mot det konspiratoriska. Sanningen ligger nog, faktiskt, någonstans däremellan. Och detta, plus ett krig som på slagfältet var second to none vad gäller blodighet gör nog sitt för att man inte gärna försöker sig på att filmatisera det. Det är så svårt att skapa hjältar i det – och utan hjältar har Hollywood svårt att sälja det. Det har blivit lite bättre de senaste 5 åren i och med tex Letters from Iwo Jima. Men man märker fortfarande att Hollywood inte kan hantera det riktigt. Det heller bör man kanske säga, för det dräller av saker Hollywood inte kan hantera.

I The Pacific får vi hur som helst se vad ett sådant här krig gör med folk. I BoB berördes krigets eländighet på det psykologiska planet bara mycket ytligare – där försökte man upprätthålla allt i machomanér. Här ligger The Pacifics styrka – på det antikrigsmässiga planet där folk vågar fega ut, när man taggar ner stråkarna och visa smutsen och galenskapen istället. Man försöker inte glorifiera något – för det är inte lönt. Kriget i Stilla Havet var så smutsigt och eländigt att alla försök till det blir bara patetiska. Det fanns säkert gott om hjältar i det kriget precis som i BoB, vilket The Pacific delvis trots allt försöker visa med sin skildring av John Baselone tex, men glorian sitter alltid lite på sniskan.

Rent verklighetsmässigt är The Pacific bättre än Band of Brothers. Men rent cineastiskt är den svagare. Socialrealism och individernas psykologi i all ära, men det gör sig inte riktigt lika bra på duken/TVn som ett lite mer tillrättalagt spänningsbaserat drama. Jag vill så gärna tycka att The Pacific är lika bra eller bättre än Band of Brothers, men det kan jag inte. Den är svagare, men fortfarande en av de 10 bästa TV-serier som gjorts någonsin.

Annonser
Det här inlägget postades i Musik & Film. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till The Pacific – recension av serien

  1. Mikah skriver:

    Själv är jag klar med avsnitt 7. Asbrutalt! Svettigt! Smutsigt! Många brutala scener. Bland de bästa krigsfilmatiseringar som någonsin gjorts, tack vare realismen.

    Stilla havet/Ostasien är nog USAs (och de västallierades) motsvarighet till Östfronten. Omänskliga strider i ett fruktansvärt klimat…människoliv noll värt…alla Haag- och Genevekonventioner bara bitar papper man torkar sig i arslet med.

  2. Paradigm skriver:

    Inre skeenden är ju svåra att gestalta på film. Dessutom är krig en kollektiv upplevelse. Fast fortfarande bra. Hade gärna sett mer av Rami Maleks charmigt, läskige sydstatskaraktär Merriell Shellton.

  3. Mikael skriver:

    Serien började segt men tog fart ganska snabbt, kommer definitivt att sakna den nu när jag strax ska se del 10, och hoppas att HBO fortsätter på nuvarande spår med att kavla ut nya kvalitetsprogram.

    Fick dock inte uppfattningen att serien är ”smutsigare” än BoB, tvärtom uppfattade jag den på sätt och vis som ”mer mänsklig” med fokusen på det civila livet vid sidan av stridigheterna, vilket saknades i BoB. Kanske iofs beror på att jag inte heller förväntade mig något annat ang. striderna, tycker att Mikahs liknelse med Östfronten är väldigt träffande.

    Skulle också vara intressant att få se skildringar av striderna i västra Stilla havet/Indiska oceanen där framförallt soldater ur brittiska samväldet deltog på de allierades sida – i princip okänt utanför Australien och Nya Zeeland.

  4. Mikah skriver:

    Mikael: Sen får man inte glömma Indien, Pakistan och Nepal också! Det är lite synd om japanerna i Burma när sikher och gurkhas sätter igång!

  5. Daniel skriver:

    Emmie: Hanks menade knappast att anledningen att gå in i kriget var rasistiskt hat mot japaner, men att detta rimligen utvecklades ju längre kriget gick mot fienden. Det är också tämligen lätt bevisat med allt det jänkare gjorde i propagandan:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Anti-Japanese_sentiment
    http://en.wikipedia.org/wiki/Anti-Japanese_propaganda
    http://en.wikipedia.org/wiki/Jap_hunts
    http://en.wikipedia.org/wiki/American_mutilation_of_Japanese_war_dead#Revenge
    (Som nämner att ca 13% av alla amerikaner ville att man skulle utrota alla japaner).
    Rasismen flödade efter Pearl Harbour och staten nyttjade det genom propaganda osv. Det finns väldigt lite att orda om saken. Det argumenteras t om av historiker för att kriget blev så brutalt som det blev, med japaner som vägrade ge upp i strid, eftersom de var (med god rätt) övertygade om att fångenskap hos amerikanerna innebar en säker död med tortyr och skändning av deras kroppar.

    Så gubben i artikeln du länkade till, han argumenterar inget vidare bra faktiskt.

  6. Daniel skriver:

    Mikael: Hm, jag förstår inte hur du får BoB till att vara smutsigare än ThePacific, med tanke på scener som den där de kastar sten i japanens kranium, eller där de t om börjar slita ut guld ur tänderna på japaner som inte ens är döda. Något liknande mellan soldater fanns ju inte direkt i Europa mellan tyskar och amerikaner eller i serien BoB. Inte på samma grava sätt.

    Att serien går in på psykologin kring detta, och även förklarar det och visar vad som händer med soldaternas psyke efteråt, tycker jag inte fråntar det faktum att kriget var smutsigare och brutalare än i Europa (för jänkarna) och även skildrat så i serien. Som jag skrev, serien är ju totalt överlägsen BoB på det psykologiska planet, just eftersom den är så utpräglat mycket mer anti-krig än BoB var som hade en mer Hollywoodsk skildring av ”bröderna” – inget fel i det som jag sa, men det är ju inte lika djupgående intellektuellt. BoB är sorgligare, ledsnare. Pacific är råare och kusligare i sina krigsskildringar.

  7. Mikael skriver:

    Nej Daniel jag menar inte att BoB är ”smutsigare”, de båda serierna är i mina ögon lika sakliga och explicita i avseende på hur kriget skildras. Stillahavsfronten var som du skriver mer brutaliserat än kriget i västeuropa (vilket i princip alltid är fallet när två skilda kulturer möts i strid), därför blir serien med nödvändighet snäppet råare, men jag kan inte få det till att man skulle ha ansträngt sig mer i the Pacific för att visa upp grymheter, de kommer av sig själva så att säga. Serien framstår som råare för att just stillahavskriget var mer ”ociviliserat” (där instämmer jag), inte nödvändigtvis för att man medvetet bytt fokus.

    Men det är ju till syvende och sist mitt personliga, subjektiva intryck – jag säger inte att din iakttagelse skulle vara fel.

  8. Daniel skriver:

    Okej, då missförstår du mig faktiskt Mikael. Vilken möjligen beror på att jag på något ställe i det jag skrev inte språkligt gjorde skillnad på serien och kriget i verkligheten. Men jag skrev också ut på ett par platser i den text och de kommentarer att jag åsyftade bägge ting, fast separat. Som tex:

    ”Något liknande mellan soldater fanns ju inte direkt i Europa mellan tyskar och amerikaner eller i serien BoB. Inte på samma grava sätt. ”

    Jag hävdar inte att man gjort serien smutsigare än BoB medvetet, utan att just kriget där var smutsigare, och det skildrar The Pacific.

  9. Element Five skriver:

    Förbannat bra recension, håller med till punkt och pricka!

Kommentarsfältet är stängt.