Jag hade tänkt tagga ner på politiska bloggposter. Men idag blir det ett undantag. Jag kommer att kommentera en rad absurda påståenden på bloggen Biology & Politics som behöver kommenteras. Dumheter måste bemötas. Det är iofs ett sysifos-göra att tro att man kan kommentera all politisk rappakalja på den bloggen, men ibland måste man även pinka i motvind.
Gert Gelott, ledarskribent på liberala Göteborgsposten, skriver klokt om Lars Vilks och yttrandefriheten. Gert Gelott är en av de få klassiska socialliberalerna som finns kvar i Sverige, ett land där liberalerna tyvärr vandrat allt längre högerut i auktoritär riktning det senaste decenniet, avspeglat som bl. a. ivrigt stöd för USA:s utrikespolitiska äventyr, NATO-omfamnande, avlyssning, åsiktsregistrering och FRA-lagar samt ogenerad flirt med islamofoba och främlingsfientliga strömningar.
I denna ogenerade liberala flirt med islamofoba strömningar ingår att många liberaler idag i yttrandefrihetens namn okritiskt omfamnar allt och alla som kritiserar islam och muslimer. Som Lars Vilks och hans provokationer. Kritiker av detta omfamnande smutskastas, demoniseras och kletas på diverse nedlåtande epitet som ”islamistkramare”, ”Halal-hippies” eller ”terroristvänster”.
Nu vet man inte riktigt vad som var först av hönan eller ägget nödvändigtvis, men socialister, inklusive skribenten på Biology and Politics ska ju knappast kasta första stenen i tron att vederbörande är syndfri vad gäller nedlåtande epitet, när han t om i DETTA inlägg basunerar ut ”islamofobi” kring allt och alla. Det är ömkligt att vänstern så envetet ska försvara islam som religion, än mer ömkligt att man gömmer sig bakom begreppet ”islamofobi” och allra mest ömkligt att man har mage och kritisera motståndaren för att använda nedlåtande epitet. Självdistans och självinsikt. Det finns inte hos bloggaren bakom Biology and Politics. Inte i några mätbara proportioner iaf.
Så ser alltså det liberala yttrandefrihetsförsvaret ut i praktiken: man accepterar inte minsta åsiktsavvikelse från den Enda, Sanna och Korrekta Liberala Vägen. De yttrandefrihetsvurmande liberalerna försöker ogenerat strypa varje antydan till kritisk diskussion, varje minsta pip av invändningar mot deras tolkning av skeendet. Det liberala yttrandefrihetsförsvaret med dess högstämda tongångar blir alltså i praktiken yttrandefrihetens död och en strypt diskussion.
Hårda ord som svider? Nej inte direkt. Här har ni ett praktexempel på det inom retoriken som kallas halmgubbe. Man bygger upp ett påstående om vad motståndaren säger och argumenterar mot detta. I själva verket är det ju inte alls så här vi liberaler resonerar. Vi vill inte alls förbjuda kritik av Vilks. Vi vill utnyttja vår rätt till yttrandefrihet och säga att folk som inte stöder Vilks är korkade idioter. För det är ju exakt det som de är. Det här med yttrandefrihet tar liksom inte slut på nivå två eller tre i en diskussion… Utan replik på replik är melodin. Ingen liberal vill tysta någon, inte ens svamlet på Biology and Politics. Ingen liberal tror på åsiktshegemoni, vilket däremot personer till vänster alltid gör. För vi kan ju se i vilken sorts nationer i historien där åsiktsfrihet bäst har fungerat av liberala stater och socialistiska… Jag säger bara Sovjet, Östtyskland och flera dussin till socialistiska nationer. Va? Inte riktiga socialistiska nationer och därmed inte giltigt? Med samma melodi kan jag isåfall säga att valfritt påstående om liberala nationer utan yttrandefrihet isåfall inte var riktiga liberala nationer. Den dörren svänger självklart åt bägge håll.
Kanske blir det dock något svårare för de liberala yttrandefrihetsmegafonerna på de borgerliga ledarsidorna att avfärda Gert Gelott som terroristkramare? Gelott är ju liberal själv, en ytterst pålitlig sådan, om än av den alltmer sällsynta socialliberala varianten. En annan legendarisk socialliberal,
Segerstedt-Wiberg och Gelott tillhör den klassiska göteborgsliberalismen, som är betydligt mer socialliberal och mindre auktoritär än den hårdföra liberalism som idag har tagit över Folkpartiet. Som sådana representerar de en utrotningshotad sort i den svenska[…]
Oj, ännu mer retorik, en variant på argument from authority. Nja, legendarismen i all ära, men det är lite som påstående att ateism står och faller med att den berömda ateisten Antony Flews påstådda konvertering till bibeldunkande: Retarderat.
Och här följer ett citat som Biology and politics har hittat av vederbörande person.
”Lars Vilks har yttrandefriheten på sin sida. Han har rätt att vara tarvlig. Han får kränka vilka religiösa känslor han vill. Yttrandefrihetens gränser markeras av förbuden mot förtal och hets mot folkgrupp. Vilks är inte i närheten av dessa gränser.
Men yttrandefriheten innebär också att jag och andra får säga att Lars Vilks beter sig som en skitstövel. Vi får spekulera i vilka syften han kan tänkas ha. Detta är inte att inskränka Vilks yttrandefrihet.
Lars Vilks har även den konstnärliga friheten på sin sida. Han får teckna sin rondellhund precis hur han vill. Om den är smaklös hör inte hit. Våra museer är för övrigt fulla av beundrad konst som började som smaklösheter.
Men den konstnärliga friheten har sin motsvarighet i kritikens frihet. Att beskriva Vilks rondellhund som smaklös är inte att inskränka den konstnärliga friheten.
Lars Vilks ville provocera. Han lyckades. Självklart skall Vilks ha samhällets skydd mot vettvillingar som överfaller honom och försöker bränna ner hans hus. Men att han nu är brottsoffer gör honom inte till yttrandefrihetens martyr.
Vi skall försvara yttrandefriheten – och försvara Lars Vilks. Men bland yttrandefrihetens hjältar platsar han inte.”
Gert har såklart sin fulla rätt att dyrka vilka hjältar han vill. Precis som jag har min fulla rätt att tycka att han uppenbarligen inte är hälften så begåvad så som han själv och hans troligen ringa fan-skara med Biology and Politics i spetsen tycker.
För det är nämligen så enkelt att bara för att Gert säger att någon inte är en martyr för en sak, så blir det inte bara sant. Det saknas nämligen en väsentlig sak i Gerts citat och det är…*trumvirvel*… en poäng. Det finns ingen som helst argumentation på varför Vilks inte är en martyr för yttrandefrihet. Utan istället ska man troligen bara hålla med honom utifrån någon slags metafysisk värdering av martyr som ett ”ännu större begrepp”. Wow, vilken övertygande argumentation verkligen. Inte.
Nu har ju Vilks inte dött, så någon martyr är han inte (vilket inte speciellt många liberaler har kallat honom vad jag vet? Dvs troligen återigen en halmgubbe från vänsterhåll). Utan han är snarare en levande symbol för kampen mot islamistisk fascism som vi liberaler ser det. Skon klämmer ju kring att Vilks inte är uttalad socialist, och därmed inte lika sympatisk för en del människor, oavsett vad han än gör. Personer som är fanatiska i en ideologisk åsikt, likt bloggaren bakom Biology and Politics skulle ju aldrig sluta hitta fel på Vilks oavsett vad. Det fula och löjjeväckande kärleksrelationen mellan islam och socialism fortsätter obehindrat och villkorslöst likt valfri evighetssåpa på TV. Det krävs inte mycket för att se att det är allt detta handlar om och att det är därför som vänstern inte kan ta Vilks villkorslöst i försvar utan en massa reservationer.
Brasklapp så att Erik på B & P förstår: Vi har yttrandefrihet. Jag försöker inte tysta dig eller kräva medhåll. Bara utnyttja min rätt till yttrandefrihet och påpeka hur löjligt du diskuterar. Lär dig skilja på kritik av dina dogmer och krav på tystnad. Den martyrmantel DU försöker ikläda dig nu, som ett offer för elaka och inkonsekventa yttrandefrihetsfundamentalister till höger som vill tysta dig, den passar inte alls i sömmarna.
Rick
g e o b a s t a r d 